Svante Ögren forskade och undervisade i kyrkohistoria vid Uppsala universitet på olika tjänster, bland annat som universitetsadjunkt. I mitten av 1990-talet fick han tjänst som biblioteksföreståndare på Sigtunastiftelsen och från 2002 som lektor med inriktning mot historia och teologi vid samma institution, där han ledde kurser och arrangerade program om religion och andlighet. Fram till pandemin var Svante aktiv som ledare av ett antal grupper i andlighet och filosofi. Jag har haft den stora glädjen att under ett antal år delta i en av hans grupper.
En fredagseftermiddag varje månad träffades vi på gästvåningen i Sigtunastiftelsen. Vi var en grupp på åtta, tio personer. Svante ledde, på sitt försynta och hänsynsfulla sätt och med sitt stora kunnande, våra samtal. Vår utgångspunkt var grundläggande texter ur de stora religiösa traditionerna. På ett märkligt sätt blev stämningen oss emellan så lyhörd och öppen. Mycket blev här uppfattat och sagt som i de flesta andra sammanhang inte skulle uppfattats. Svante såg det gemensamma under de olika texterna. För honom var philosophia perennis, den eviga filosofin, en levande verklighet. Dessa möten var högtidsstunder för oss som var med. Saknaden är stor efter Svante och dessa stunder. Vi bevarar minnet av honom och dem i stor tacksamhet.