Vissa människor är. Det finns de som inte gör sig till, som inte ställer sig in, som vet sitt värde utan att skryta, som lyssnar och inspirerar andra till att bli bättre versioner av sig själva. Torbjörn Gozzi var en sådan person.
Torbjörns arbetsliv handlade om grafisk form, om skönheten i det enkla och avskalade. Han dirigerade färgerna tills de samspelade. Ett papper var inte bara ett ark i Torbjörns värld, det var en känsla. Ofta betonade han luften, mellanrummet. Bokstävernas form och typsnittens linjer kunde skapa såväl spänning som harmoni. Tack vare Torbjörn har världen blivit påtagligt vackrare. Vi kan se spår av hans grafiska design, runt om i staden och särskilt vid Uppsalas båda universitet, där han var verksam under nästan hela sitt yrkesliv.
Till skapandet hör också förmågan att se – att se skönhet, att se det stora i det lilla men också att se andra människor. En av anledningarna till att Tobbe var så uppskattad hänger samman med att hans grundinställning var att alla människor förtjänar respekt. En annan var Torbjörns fantastiska engagemang vare sig det rörde musik, konst, arbete, karate eller något annat han brann för. Vi som haft turen att umgås med Tobbe träffade en underfundig man som var nyfiken på oss, på varje individ. Han lämnade ingen likgiltig, hans klokskap och hans tro på varje människas inneboende kraft var genuin och inspirerade.
Tobbe var närvarande – alltid med en utsträckt, öppen hand. Men först kom familjen. Ofta pratade han om grabbarna Rasmus, Gabriel och Matheus. De hade en pappa som älskade och uppmuntrade dem, dygnet runt.
Nu är Torbjörn inte mer. Det är en stor förlust.