Torsten var god vän till oss sedan 45 år tillbaka. Vi har haft tidig musikkurser (d.v.s. musik från renässans och barock) tillsammans både i Sverige och i Frankrike. Trots att vi råkat ha samma efternamn utan att vara släkt möttes vi i vårt gemensamma musikintresse. Vi ville särskilt erbjuda kurser på "gräsrotsnivå". Torsten var dessutom specialiserad på dans och akrobatik, alltså en fullfjädrad renässansmusiker. Han hade flera dans- och akrobatikgrupper, speciellt för ungdomar, som han också gjorde utlandsresor med.
En första kontakt tog Gunnar med Torsten för att få veta, hur dansen "Pavane" såg ut. Gunnar var då kyrkomusiker i Falun och Torsten kom dit med några dansare, som kunde demonstrera. Senare, då Gunnar fått en tjänst i Stockholm och Barbro kommit in i bilden, intensifierades samarbetet och vänskapen.
Problemlösaren Torsten hade vi anledning att vända oss till många gånger. Då Gunnars kör Renässanskören behövde dräkter, kände han förstås till en sömmerska, som sysslade med just renässans- och barockdräkter. Då hade en svärdsdans på repertoaren, kände han en smed, som kunde leverera lämpliga svärd och sköldar. Exemplen är många men sist vill vi nämna behovet att skydda vår renässanstrumma. Genast fick vi tips av Torsten om en körsnär, som kunde tillverka ett fodral.
Torstens säregna humor har glatt många kursdeltagare under årens lopp. Hans speciella historier har gått under namnet Torstenhistorier, som ofta fortfarande citeras, särskilt av det unga gardet. Han hade en otrolig förmåga att vitsa om de mest skilda företeelser.
Spänstfenomenet Torsten har alltid förbluffat oss. Otaliga är de fysiska utmaningar han har antagit under tidens gång. Så sent som i somras, då Torsten fyllde 95 år, fick vi träffa honom och imponerades fortfarande stort av hans spänstiga gång och ungdomliga sinnelag.
Torsten Englund lämnar ett stort tomrum efter sig såväl i musikvärlden som i vänkretsen.