Ulf började som geolog i Uppsala 1968. Efter studier i kemi anställdes han vid Paleontologen och byggde upp ett nytt kemilabb. Ulf deltog i många forskningsprojekt, bland annat pionjärprojekt där musslors kemi undersöktes för att se hur miljögifter anlagrades. Vid docenturen 1990 framhölls detta arbetet som låg långt före sin tid. I början av 80-talet sadlade han om till att undersöka järnhaltiga bergarters bildning, där banbrytande upptäckter påvisade att järnet i många fall hade vulkaniskt ursprung. Detta ledde fram till doktorsavhandlingen 1988.
Ulf blev tidigt engagerad i institutionsarbetet som populär styrelseledamot och prefekt. Ulf blev tidigt intresserad av populärvetenskap och fick Forskningsrådets populärvetenskapliga pris 1998. Efter pensionen fortsatte han med populärvetenskap och skrev två böcker om hembygden i Småland och släkten i USA. Han var mycket tekniskt kunnig och intresserade sig för fotografering. Ulf var tidig ute med att digitalisera vår samling av glasplåtsnegativ. Under renoveringsarbeten av Evolutionsmuseet på 90-talet var det Ulf som hittade de tekniska lösningarna. En annan passion var svartkrutsrevolvrar, med en teknisk artikel om kulgjutning.
För oss på Paleontologen var Ulf en mycket god vän, som alltid var villig att hjälpa till. Han sampublicerade och hjälpte till med doktorandhandledning och fältarbeten. Som prefekt var han en lyhörd och stöttande person; personlig omtanke och smidig problemlösning kännetecknade hans arbete. Efter sin pension fortsatte han att visa intresse för vår verksamhet och kom ofta på besök, alltid iklädd sin karakteristiska Stetsonhatt. Trots sin långa sjukdom förlorade han aldrig sitt glada humör. Vi är många tidigare arbetskamrater som minns Ulf med tacksamhet.