Ulla Bardh var en pionjär i både kyrka och akademi. Hon var den första kvinna som ordinerades till baptistpastor i Sverige. Året var 1958. Femtio år senare disputerade hon vid Uppsala universitet på en avhandling om frikyrkoekumenik. I avhandlingen bearbetade hon många av de erfarenheter hon gjort under ett yrkesliv som hängivet engagerad i ekumenisk samverkan.
Ulla Bardh nöjde sig inte med muntlig förkunnelse, utan började tidigt publicera sig, vilket märks i samlingar som ”I närheten. Bilderbok i predikoton” (1979), ”Öppna din mun. Kvinnor predikar” (1981) och ”Gud när du andas. Böner” tillsammans med Christina Löwestam (1995).
Ett viktigt stråk i författarskapet gällde erfarenheten av att vara kvinna och pastor i en patriarkal kristen tradition, som i ”Kvinnan och kyrkan. Några personliga reflektioner” (1973) och ”Här är icke man och kvinna. Ett studiematerial” (1974). Ulla Bardh introducerade tidigt feministteologiska tankar i den svenska kontexten, tydligast genom antologin ”Halva himlen är vår” (1979) redigerad tillsammans med kvinnor från såväl Baptistsamfundet som Svenska kyrkan. I en artikel i en festskrift till Karin Westman Berg (1983) började hon skissa den svenska feministteologins historia, något hon fortsatte med i kapitlet ”Feministteologins nedslag i svensk kristenhet” (1996) i en festskrift till Lars Lindberg.
Ulla Bardh hade återvänt till teologiska institutionen i Uppsala i en tid då forskarutbildning i hög grad bedrevs på fritiden. Hon bearbetade sina ekumeniska erfarenheter i uppsatser om dop och medlemskap (1991) och om trygg identitet i ekumenisk mångfald (1992) innan hon formellt antogs till forskarutbildningen i kyrkovetenskap 1993. I avhandlingen ”Församlingen som sakrament. Tro, dop, medlemskap och ekumenik bland frikyrkokristna vid 1900-talets slut” (2008), utvecklade hon en frikyrklig ecklesiologi utifrån tanken om församlingsgemenskapen som ett grundsakrament.
Ulla Bardh var en kvinna som gjorde stort avtryck i personliga möten. Det gällde både i kyrkliga sammanhang och i det forskarseminarium där vi hade förmånen att lära känna henne. Hon var påläst och konstruktiv och hennes stora värme och drivande personlighet i kombination med en stor portion ödmjukhet gjorde mötena rika och ofta kryddade av goda skratt.
Vila i frid.