Som ensamstÄende trebarnsmamma tidigt i livet tog sig Ulla an mÄnga olika yrken. Genom sina söner (sonen Pelle avled 2020) kom hon 1972 i kontakt med HamregÄrden, en lÀgergÄrd som var mycket betydelsefull för mÄnga Uppsalaungdomar under de nÀstan 70 Är som den existerade. Ulla tog tjÀnst som hushÄllare pÄ gÄrden och bodde dÀr med sina barn under nÄgra Är innan hon ÄtervÀnde till Uppsala för studier.
Ulla utbildade sig till administrativ dietist och arbetade dÀrefter pÄ Wiiks folkhögskola dÀr hon, utöver att ansvara för köket, blev en person som mÄnga vÀnde sig till för rÄd.
Ulla kunde anta utmaningar sĂ„vĂ€l som utmanande personer pĂ„ ett bra sĂ€tt. Dessa egenskaper var ovĂ€rderliga nĂ€r hon i slutet av 1990-talet Ă„tervĂ€nde till HamregĂ„rden för att i samarbete med Klas Gunnarsson driva lĂ€gergĂ„rden i nĂ€stan tjugo Ă„r. Formellt hade Ulla ansvar för kök och hushĂ„ll men hennes viktigaste roll var Ă€ndĂ„ att arbeta med ungdomarna. Ulla jobbade, ofta i bakgrunden, med de sociala aspekterna av verksamheten och var inte rĂ€dd för att ta jobbiga beslut och backade inte pĂ„ sĂ„dant som var obekvĂ€mt. Ulla kunde uppfattas som strĂ€ng och tog pĂ„ sig rollen som âbad copâ men med sin karakteristiska humor kunde hon balansera rollen pĂ„ ett sĂ€tt som fick lĂ€gerungdomarna att kĂ€nna respekt och tillit.
HamregÄrden vilade pÄ tvÄ deviser: aedificamus - vi bygger, kropp och sjÀl - samt - av var och en efter förmÄga, Ät var och en efter behov-. Dessa tvÄ tÀnkesprÄk personifierades genom Ulla som var en rÀttvis och klarsynt mÀnniskokÀnnare. Hon arbetade för gÄrdens och ungdomarnas bÀsta och pÄ ett sÀtt som fick alla att kÀnna sig nöjda med sig sjÀlva genom det de Ästadkommit. Ulla var nödvÀndig för verksamhetens existens och enormt uppskattad; hon var det formidabla rivjÀrn som behövdes för HamregÄrden.
HamregÄrden vilade pÄ kristen grund. Ulla hade en gudstro och andlighet och har bland annat studerat hebreiska pÄ bibelinstitutet i Orsa och deltagit i olika bibelsamtal. Hon brukade besöka Hornberga kapell för att finna lugn och ro.
Vi Àr mÄnga som kÀnner en stor tacksamhet till Ulla; som person, som vÀn, som trygg vuxen och som arbetskamrat. Det Àr med sorg vi mottagit budskapet om hennes bortgÄng men hennes gÀrningar pÄ HamregÄrden och de spÄr hon satt i oss gÄr aldrig ur.