Werner var född 1935 och uppvuxen i Bern, Schweiz. Han följde en humanistisk linje på gymnasiet och utbildade sig sedan till civilingenjör. 1959 sökte han sig till Kai Siegbahns fysikinstitution i Uppsala. Där disputerade han 1963 på en avhandling om ”siffermaskiners användning” i fysiken. Han ansvarade för anskaffande av en dator till Fysikum och hans insatser ledde till att Uppsala universitet fick landets första universitetsdatacentral. Uppsala datacentral, UDAC startade sin verksamhet 1965 med Werner som chef fram till 1995.
Universitetsdatacentral innefattade inte bara installation och drift av en kraftfull datamaskin-anläggning utan också en stödprogrammerargrupp. Den skulle understödja användning av datamaskinen inom andra vetenskapsområden än det tekniskt-naturvetenskapliga. Werner besökte flera humanistiska institutioner för att informera om de möjligheter som öppnade sig. Härigenom lades grunden till ett långsiktigt samarbete med Språkvetenskapliga sektionen. Det ledde till uppbyggandet av en datorlingvistisk forskningsgrupp vid UDAC som 1980 inlemmades i universitetet och vars verksamhet kom att bidra till inrättandet av en professur i datorlingvistik.
Inom det medicinska området har Werner gjort stora avtryck. Ett samarbetsprojekt mellan Uppsala universitet, Akademiska Sjukhuset och Siemens resulterade i bred kompetensutveckling samt kommersiella produkter för strålbehandling av tumörsjukdomar, avancerad diagnostik och behandling av hjärtsjukdomar.
1978 blev Werner hedersdoktor i medicin vid Uppsala universitet.
Werner var en känslomänniska med ett socialt patos. Han skapade en atmosfär av jämställdhet och innovation. Ingenting var omöjligt. Han såg bortom horisonten och uppmuntrade oss medarbetare att testa det okända. Han hade också en sällsynt förmåga att förutse hur databehandlingen skulle utvecklas. Mycket av det han sagt har slagit in.
Vi som haft glädjen att formas i Werners anda känner stor tacksamhet mot honom och saknaden är stor.
För tidigare UDAC-anställda