I juli i år träffades ett löpargäng på fika på kafé Fågelsången i Uppsala. Det var vår metropol efter löpning från ”Svettis” under vinterhalvåret. Den soliga julisöndagen, initierad av Gurra, satte tugget igång meddetsamma. Nu fattas en i gänget, Gunnar Bjurvald, som hastigt avled lördagen den 7 september på kvällen. Det kändes så overkligt och tomt för oss alla i löpargänget.

Gurra gjorde löpardebut i Sundbybergs terräng 1959 som suverän vinnare i ungdomsklassen i Uppsala Godtemplares färger. Så småningom fångade UIF (Upsala IF) upp honom. Först terrängvinnare många gånger med styrka och strålande teknik.Träning från bastun vid Dag Hammarskjölds väg för oss med ont i magen och många gånger uppkastningar, men Gurra trippade lätt. Dan Waern, känd svensk och internationell löparstjärna på 1950-60-talen var i Uppsala. Dan skrev så här i en krönika 1962 om Gurra: ”Det var särskilt en pojke som lekande lätt hängde med när jag drog på lite extra på träningarna. Lägg gärna hans namn på minnet”.

Banlöpning kom också in i bilden och många segrar. I stadsloppet i Stockholm spöade han blivande OS-guldmedaljören Anders Gärderud på sträckan. Så SM-guld 1964 i stafett 4 gånger 1 500 meter, och 1966 i lag 10 000 meter. Varför slutade Gurra så tidigt i Sverigeeliten han som hade talang för världseliten? ”Jag vet inte sa Gurra, det kanske gick för lätt”. Det fanns mycket annat av Gurra. Det var många glada fester och dans. Gurra visade också en avundsvärd talang på dansgolvet till tjejernas stora beundran. Den ”privata” gemenskapen blev livslång med Gurra. En finare kamrat är svår att finna. Den glada söderkisen, uppvuxen på Södermalm i Stockholm. Gurra var en skicklig naturfotograf med otaliga bilder på Facebook ända fram till slutet. I minnena lever Gurra som om han fortfarande fanns där. Naturligtvis ville vi ha Gurra i vår gemenskap många år till, men någon annan makt ger och tar som vi inte kan råda över. Den makten kan lyckligtvis inte ta minnena av Gurra ifrån oss.

Vila i ro Gurra så småningom springer vi ifatt dig.