Hasse växte upp i Borlänge, och läste därefter kemi i Uppsala där han också träffade sin livspartner Britt-Marie. Under handledning av Carl-Ivar Brändén disputerade han 1976 vid Sveriges Lantbruksuniversitet.

Hasse var en pionjär inom strukturbiologi. Under hans verksamma liv utvecklades detta forskningsområde dramatiskt, till att nu vara grunden för hur vi förstår många av livets viktigaste processer på molekylär nivå. Hasse var en nyckel­person under svensk strukturbiologis framväxt och ledde sedan under tre decennier en mycket framgångsrik forskargrupp vid Biomedicum i Uppsala.

Hasses forskning rörde bland annat studier av proteiner som samverkade vid bildande av dna-byggstenar – denna forskning har fått stor internationell uppmärksamhet och 2008 fick Hasse som förste svenskfödda forskare Gregori Aminoffs pris, ett av Kungliga Vetenskapsakademins finaste priser.

Trots sina stora framgångar som forskare var Hasse alltid ödmjuk. Han tog på sig många uppdrag, såsom till exempel institutionschef och utvärderande redaktör för internationella tidskrifter, inklusive det ledande Science Magazine. Men viktigast var alltid forskningen och forskargruppen: Magin­ i att tillsammans med med­arbetare lösa ett svårt forskningsproblem eller vara först i världen att förstå hur ett viktigt protein fungerar. Det finns en oändlig tacksamhet hos oss medarbetare som har fått uppleva Hasses värme, passion för forskningen och generösa och mjuka ledarskap. Vilket föredöme du var!

Hasse älskade att resa. ­Utöver många resor världen över som inbjuden föredragshållare så var de årliga resorna med hans älskade familj till Horn, Paris och Korsika en centralpunkt.

Jazzen var också en stor passion. Under ungdomen vallfärdade han i Norra Europa för att se de stora jazzlegendarerna uppträda. Ofta kunde man höra uppfriskande ljud från Hasses kontor, kanske scattade han ett Miles Davis-solo eller visslade en slinga från Charlie Parkers ”All the things you are”.

Tack Hasse för allt du var och allt du gav. Du kommer alltid att vara med oss.