Ingvar Brandt disputerade år 1977 vid Institutionen för toxikologi, Farmaceutiska fakulteten, Uppsala universitet. Hans avhandling behandlade olika PCB-föreningars distribution i kroppens vävnader. Ingvar fick sedan anställning vid Institutionen för farmakologi och toxikologi vid Sveriges Lantbruksuniversitet där han var verksam till 1989 då han lämnade för en tjänst vid Astra Draco i Lund. Han återvände till Uppsala när han 1993 fick en professur i ekotoxikologi vid Uppsala universitet. Förutom att leda det ekotoxikologiska forskningsprogrammet hade Ingvar under flera år uppdraget som prefekt vid institutionen.

Ingvar har haft mycket stor betydelse för det toxikologiska/ekotoxikologiska forskningsområdet. Hans stora kunnande och hans engagemang för forskningen gjorde honom till en uppskattad samarbetspartner inom vitt skilda projekt. De vetenskapliga diskussionerna med Ingvar var alltid stimulerande och han var en inspirerande handledare för ett stort antal doktorander.

Även om han alltid var seriös i sin forskning så hade han under vetenskapliga diskussioner ständigt nära till ett roligt och tänkvärt citat eller en anekdot. Ingvar var inte bara intresserad av att diskutera vetenskap utan var diskussionslysten oavsett vilket ämne det rörde sig om. Han ville gärna provocera lite och om någon tyckte att det gick för långt så hade han alltid en avväpnande kommentar till hands. Han arbetade bäst framåt kvällen vilket gjorde att hans och medarbetarnas arbetstider inte alltid helt stämde överens. Om någon rapport eller ansökan hade ett visst slutdatum så var hans devis att då måste det vara klockan 24 som gäller. Vid flera tillfällen arbetades det som intensivast på ansökningar strax före midnatt.

Vi minns Ingvar som en god vän och inspirerande kollega och vi är tacksamma att ha fått arbeta tillsammans med honom. Våra tankar går till Eva och sönerna.