I Kerstins rika livsverk med internationella uppdrag och kvinnohistoriska landvinningar rymdes även det senaste decenniet Bondkyrko hembygdsförening. Sedan 2012 var hon styrelseledamot och sekreterare.

Hon tog både helhetsgrepp på uppdraget och värnade om detaljerna, medverkade i Årsboken Uppland, engagerade sig i föreningens ekonomi, skrev protokoll som det var en glädje att läsa och arkiverade sammanträdesdokument. Särskilt den som var ny i styrelsen kände att hon var tryggheten: kunnig, tillmötesgående och plikttrogen.

Stolta var vi när hon hade utländska gäster och valde att visa dem Stabby prästgård.

Kerstin ställde upp: som den gången en av oss fått en spansk parkeringsbot. Hon gjorde den förståelig och den kunde betalas!

Buster, dvärgschnauzer, var på senare år med henne nästan överallt. Han introducerades redan som valp på sommarens trädgårdsfika och vann allas hjärtan.

Vi hade respekt för Kerstin, förtroende för henne och tyckte mycket om henne. Hon hade ett rum hos oss, i vår gemenskap. Vi saknar henne.