Han var son till kyrkoherden i Aspö, Sigurd Norrman och hans hustru Jenny. Efter skolgång i Strängnäs kom han till teologiska fakulteten i Uppsala där han 1970 disputerade på en avhandling om prästrekryteringen i stiftet 1786-1965. Det ledde till tjänst som universitetslektor med omfattande handledning och undervisning. Under flera år tjänstgjorde ha även vid universitetet i Oslo där han bland annat publicerade ett verk om Quislingkyrkan under kriget.

Inte bara undervisning upptog hans tid. Han blev 1962 engagerad i det stifthistoriska arbetet med att gå igenom material på landsarkivet och 1966 sekreterare i Herdaminneskommittén och ledare för ett projekt med ett tjugotal personer. Vid sidan av ett otal artiklar och recensioner skrev han ett kvinnohistoriskt verk ”Konserverade änkor och kvinnor på undantag” om prästänkornas situation samt ”På det övriga prästerskapets bekostnad” om tjänsteårsberäkning. Sedan det egentliga utgivningsarbetet kom i gång 1997 redigerade och medarbetade han i den drygt halva hyllmetern omfattande utgivningen.

Han har även ensam svarat för bandet om Uppsalabiskoparna, minnesteckningar över präster samt även Katedralskolans äldre matriklar. När föreningen Stiftshistoriska sällskapet bildades 1995, blev han dess sekreterare och i hög grad arbetande ledamot samt utgav dess Småskrifter, där han till stor del svarade för innehållet.

År 2018 erhöll ha kyrkans Stefansmedalj för sitt gedigna och på forskning grundade arbete bland annat beträffande herdaminnen. Stiftshistoriska arbetet har i vännen Ragnar förlorat en initiativtagare och verklig märkesman.