Rolf Svensson växte upp i ett småbrukarhem i Garda på Gotland. Efter studentexamen i Visby gjorde han militärtjänst som tolk och kom sedan till Uppsala, där han studerade ryska och polska, företagsekonomi, nationalekonomi, statsvetenskap och statistik. Efter studierna tjänstgjorde han på Statistiska Centralbyrån, först som byrådirektör, sedan som avdelningsdirektör. Hans yrkesbana avslutades med arbete för att bygga upp en statistisk verksamhet i det nya Sydafrika.

Under min tid i militärtolkutbildningen lärde jag känna en kamrat som talade utpräglad gotländsk dialekt. Det var Rolf och ganska snabbt visade han sig vara den mest framstående av alla i att tillägna sig det ganska svåra ryska språket. I de många proven under vår utbildning gjorde han aldrig något enda språkfel! Han bedrev intensivt sina studier med två för honom typiska egenskaper: systematik och idoghet.

Den fattige småbrukarsonen hade ett utmärkt realitetssinne: han visste, att det som har ett reellt värde, till exempel kunskaper, aldrig förvärvas utan hårt arbete. Han var noga med att skilja mellan vad som har värde och vad som bara är strunt.

För de stora orden och de stolta proklamationerna hyste han stor misstro. I en tid , där slagordet är sälj dig själv, var han djupt otidsenlig. Självhävdelse var honom främmande, för främmande tycker kanske de av oss som menar, att en så lysande begåvning skulle behöva marknadsföras. Till Rolfs verklighetssinne hörde också frånvaro av egoism, eftersom den enskilde är en del av helheten. Typiskt är, att under studieåren ägnade han självklart sommarferierna åt arbete på den gotländska gården.

För oss som kände honom var han en trofast vän med stor humor och ett vänligt gemyt, som gjorde umgänget med honom till en fröjd. Trots att han misstrodde retoriken kunde han formulera sig med stor slagkraft och avväpnande humor.

Insiktsfullhet, vänfasthet, saklig omtanke: summeringen kan bara bli en: en god människa.