Sofi växte upp i Gimo och var senare verksam vid Uppsala universitet och Högskolan i Gävle. 2009 disputerade hon på den litteratur- och kulturhistoriska avhandlingen ”Motståndets berättelser”, som behandlade författarinnorna Elin Wägner, Anna Lenah Elgström och Marika Stiernstedt och deras erfarenheter av första världskriget. Även i senare forskningsprojekt arbetade hon med perspektiv från flera vetenskaper: retoriska, mediehistoriska, medievetenskapliga och litteratursociologiska. Hon intresserade sig särskilt för skönlitterära skildringar av den norrländska skogen och för decennierna kring förra sekelskiftet. Hon deltog i flera tvärvetenskapliga och internationella forskningsnätverk och satt i redaktionen för tidskriften Rhetorica Scandinavica.

Sofi kom till Lunds universitet 2012. Hon såg yngre ut än sin ålder, och kunde lätt misstas för en ung och lovande doktorand, snarare än den drivna forskare hon var. Hon anställdes som lektor i retorik, men kom på grund av sin mångsidighet att verka inom flera ämnen. Som forskare drev hon inte bara egna projekt − med omtanke och konstruktiv kritik bidrog hon i hög grad till kollegornas forskning.

Som lärare uppskattades Sofi för sitt smittande engagemang och sin förmåga att med fast hand leda seminarier som utmanade och ställde höga krav. Tack vare Sofi har de litterära och feministiska perspektiven fått en framträdande roll vid retorikutbildningen i Lund.

Slutligen var Sofi en vänskaplig kollega och god lyssnare. Hon deltog ofta i diskussionerna i fikarummet och kom gärna dit, även under sin föräldraledighet och sjukdomstid – allt som oftast med sonen Jakob på armen.

Vi som fick nöjet och äran att arbeta tillsammans med Sofi saknar henne djupt. Våra tankar går till Sofis närmaste.