En uppskattad kollega från Röda Korset är borta. Staffan Wiking anställdes 1989 på Svenska Röda Korsets huvudkontor i Stockholm, som ansvarig för insatser i Östafrika. Likt hustru Marianne, präst i Svenska Kyrkan, hade han tillbringat barndomen i Afrika. Studierna i freds- och konfliktforskning, där han i Uppsala disputerat på en avhandling om militärkupper i Afrika, gav honom djupa insikter om de ofta konfliktfyllda miljöer i Afrika där humanitär verksamhet ägde rum. 

Så småningom kom han att ansvara för Röda Korsets innovativa samarbete med rödakors- och rödahalvmåneföreningar i Afrika, med syfte att utsatta samhällen skulle stå bättre rustade att ta sig igenom kriser utan att grunden för deras försörjning raserades och sociala band trasades sönder, med konsekvenser för generationer framåt.  

En sudanesisk kollega som fått sorgebudet berättar om Staffans djupa engagemang och kärlek till Afrika, och hans öppenhet för afrikanska initiativ som växt ur de plågsamma erfarenheterna av 1970- och 80-talets svältkatastrofer. 

Staffans djupa insikter och uppmuntrande attityd gjorde skillnad också på ett personligt plan för de afrikanska kollegor som ibland arbetade under ytterst knappa omständigheter. Mot slutet av sin karriär arbetade Staffan som utsänd av Svenska Röda Korset i Kenya. Under de åren började han också reflektera över sina ovanliga erfarenheter i ett fantasifullt författarskap.

Vi, hans svenska arbetskamrater, minns en varm, vänlig och underfundig kollega med ett starkt engagemang mot världens orättvisor. Vi hedrar hans minne, den världsomfattande rödakorsrörelsen har blivit fattigare.