Många har mött Walborg Thorsell via tidningsartiklar eller teveprogram, där hon ofta medverkade. Naturligtvis på grund av omfattande ämneskunskaper, men också för att hon var en fascinerande och oväntad personlighet; en forskare av mormorstyp som av hänsyn till försöksdjuren gjorde sin forskning på sig själv.

Hon forskade på myggmedel (ämnen som repellerar myggor), men också medel mot fästingar och löss. Målet var att istället för att utveckla dödande medel få djuren att inte suga människoblod. Detta speglade hennes personlighet. Hon visade hänsyn och respekt gentemot alla, var varm, osjälvisk och hjälpsam till gränsen till självutplånande.

Hon började sin akademiska bana med kemi vid Stockholms högskola, disputerade för doktorsgraden vid Kungl. Veterinärhögskolan 1967 och blev så docent i experimentell parasitologi. Hon arbetade många år på Försvarets forskningsanstalt, FOA, med att utveckla preparat för att skydda soldater från smittor spridda av ohyra.

Exempelvis ingick att ta fram alternativ till dietyltoluamid (vårt vanligaste myggmedel) som är fettlösligt och därför tas upp av kroppen och kan ge bieffekter. Resultatet blev det mer harmlösa myggmedlet Demidex som fanns på marknaden under flera år, men tyvärr var produktionskostnaderna för höga. Hon tog även andra patent på repellenter.

Efter pension fortsatte forskningen på Stockholms och Uppsala universitet, och hon publicerade vetenskapliga artiklar även efter fyllda 90 år.

Hon brann av iver att ta del av de senaste forskningsrönen, vilket försvårades av att hon successivt förlorade synen. Intresset mattades aldrig av och hon är alltjämt aktuell. Hon var månadens uppfinnare på Svenskt uppfinnaremuseums hemsida i juni 2015.

Hon hedrades genom namngivningen av bakteriesläktet Thorsellia. Bakterier som forskare hoppas ska minska utbredningen av malaria. I pressmaterialet berättas att bakterierna uppkallats efter ”en legendarisk myggforskare”.