Det är inget tvivel om att det är en person som är stolt över sin skola när vi möts på Årstaskolan. Eleverna har påsklov förutom fritidshemsverksamheten, men de syns inte till, så vi möter bara enstaka människor i den annars öde skolan. Carina Bellbring visar på olika verk på väggarna som eleverna har gjort.

– Titta till exempel på de här i papper urklippta händerna, varje elevs hand finns avritad här. Och inget har blivit förstört.

Den här dagen har hon tillbringat förmiddagen med jobbintervjuer. Nej, det är inte hennes efterträdare som ska till, det är klart sedan länge, utan nu gäller det skolkurator. Men in i det sista vill hon vara med och se till att det blir bra personal på skolan.

– Som arbetsledare är man förstås beroende av vilka medarbetare man har. Jag har haft tur där och jag är verkligen glad och stolt över mina kolleger här på skolan.

Kanske är det som en anekdot hon berättar: ”En elev frågade vad det är jag gör egentligen. Då svarade jag att det är jag som anställer. Då sade denne, det har du verkligen gjort bra!”. Carina Bellbring återkommer också gång på gång till hur mycket hon uppskattar medarbetarna.

Just denna dag har pollenallergin satt in så hon känner sig aningen sänkt av den. Utåt märks det dock inte mycket utan hon framstår verkligen som en varm och omtänksam person.

Hon startade sin bana som lärare på mellanstadiet. Uppväxt i Uppsala och gick lärarseminariet här också.

– Jag stortrivdes som lärare, det är en så härlig ålder att undervisa för i mellanstadiet. De är vetgiriga och börjar ställa frågor om livet och samhället.

Till att börja med var hon tveksam till att ta jobbet som rektor, men hon har trivts bra med det genom åren.

– Visst är det tufft emellanåt, det kostar på när det inte funkar. Men jag tar till klyschan ”Ända in i kaklet!”. Vi kör fullt ut, eleverna ska stå i centrum och sedan ska alla personalkategorierna vara med där. Inte minst har det varit viktigt att vi har så bra biträdande rektorer.

Man känner tydligt hur mycket hon värnar om eleverna, att alla ska ha en rejäl chans.

– Skolan är det viktigaste jobbet. Alla elever är olika, med olika förutsättningar, men alla kan lära sig, säger hon.

Carina Bellbring säger att det handlar om tillgänglighet och kommunikation. Och medbestämmande, eleverna ska vara delaktiga i det som händer. Ett exempel är att man införde ”polaretid”, ett tillfälle där man pratar om regler och normer, om hur man blir en bra ”polare” helt enkelt, om respekt och empati. Alla fick ett armband där det står ordet ”polare” som en påminnelse. En annan sak där eleverna har fått vara med ordentligt är planeringen av skolgården som ska få ett ordentligt ansiktslyft.

Om sig själv som ledare säger hon:

– De andra brukar säga ”hon är envis”, och så är det nog, men jag kan lyssna och ändra mig. Och sätta ned foten när det behövs!

Allt är inte solsken dock. Under sina år som rektor har skolan fått sex anmälningar till skolinspektionen.

– Det tar på en när det blir så, men lyckligtvis har samtliga lagts ned.

Hon tycker att samarbetet med ansvariga politiker och tjänstemän i kommunen fungerar bra. Ändå menar hon att ingen skola i jämförbara har länder har petats så mycket i som i den svenska.

– Att den finska skolan har så bra resultat beror på att samsynen mellan partierna varit så stor där, de har fått jobba i fred på ett annat sätt.

Även om det är vemodigt att sluta ser hon fram emot att göra annat. Sorgligt nog gick hennes man Björn bort för några år sedan men barnbarnet Sigrid få ta tid.

– Jag var tveksam, men det är precis så roligt som de säger med barnbarn, säger Carina Bellbring.