Lördagskvällen var stunden för elddopet. Aktörer från nuvarande Kungliga Operan i Stockholm hade rest till Uppsala för att utföra det. Alla var där: ärkebiskopsparet, landshövdingsparet och väl utvalda personer från kommunal verksamhet, borgerligheten och den akademiska världen. Publiken var feststämd när de välkomnandes av flott uniformerade vaktmästare och en entré i flaggskrud. På andra sidan gatan stod den inte inbjudna allmänheten och blickade mot teaters pelarfasad för att få en glimt av publiken, herrar i hög hatt och damer i "stor toalett" gav prov på sober klädelegans.

Det var Mozarts "Figaros bröllop" som uppfördes på urpremiären den 23 september 1950. I UNT beskrevs premiären som en fest med hög stämning och själva föreställningen som "ett utomordentligt nöje och en verklig upplevelse".

Uppförandet av en ny teaterbyggnad i Uppsala hade varit på tal i många år, den gamla teatern stängde redan 1937. Men det fanns kritiker. Vissa menade att Uppsala inte behövde en teater, än mindre än stadsteater. "Alla åker väl ändå till Stockholm för att se teater" sade de. Men kritikerna tystades och stadsarkitekten Gunnar Leche fick i uppdrag att skissa fram och färdigställa den nya teaterbyggnaden i centrala Uppsala. I ett av premiärkvällens välkomsttal konstaterades att publikintresset för den nya teatern hade sprängt alla fördämningar och Folke Wetter, då vice ordförande i stadsfullmäktige, beskrev Uppsalabornas teaterintresse som ett uttryck med en naturkrafts styrka.

Artikelbild

| Urpremiär. Året innan Uppsala stadsteater formellt blev en stadsteater, år 1950, intogs scenen för första gången av Mozarts "Figaros bröllop".

Under premiärkvällens mellanakter dracks det citrondryck och röktes cigaretter i teaterfoajén och efter föreställningen fortsatte festligheterna med supé i rikssalsgalleriet. Enligt uppgift ska festen inte ha tagit slut förrän vid 03.30-tiden på söndagsmorgonen.

Under premiärkvällen benämndes teatern fortfarande som "Upsala teater" men blev året efter formellt en stadsteater. År 2001 firade Uppsala stadsteater sitt 50-årsjubileum, men det var alltså redan år 1950, som Uppsala äntligen fick en "hemvist för den dramatiska diktens, sångens, musikens och de sköna rörelsernas konst" som det hette i UNT när det begav sig.