Vi träffas vid fotbollsplanen Movallen. Som ungdomsansvarig för Skuttunge SK tillbringar Otto en hel del tid här. Han talar en stund bekymrat om hur sommarens väder farit illa fram med gräsplanen. Men han lyser upp när han berättar om planskötargruppen, ideella krafter som sköter om gräsmattan.
Otto är född och uppvuxen i Danviksgården, Skuttunge. Han började spela fotboll som pojke, och har sedan dess på ett eller annat sätt varit engagerad i sporten.
Han gjorde sin militärtjänstgöring i Arvidsjaure. Där blev han plutonsjukvårdare, ett militärt beslut som påverkade hans framtid i hög grad.
– Det var intressant och spännande, så jag bestämde mig för att läsa till sjuksköterska.
Han jobbade sedan som sköterska i Norge ett par år, och sedan på Södersjukhusets akutmottagning. Egentligen planerade han att läsa medicin, men fick rådet av en läkare på sjukhuset att i stället satsa på läkemedelsindustrin.
– Hans fru jobbade i branschen. Hon hade bättre arbetsvillkor och förmåner än han. Dessutom tyckte han jag var för gammal för att börja en så lång utbildning, säger Otto som i samma veva såg en annons där Astra Zeneca sökte folk.
Efter en lång procedur antogs han till Astraskolan och utbildade sig till läkemedelskonsulent. I samband med millennieskiftet bytte han yrkesbana, och arbetade först på Astra Zeneca och sedan på företaget Wyeth. I dag är han försäljningschef på nutritionsföretaget Danon i Solna.
– Vi tillverkar näringsprodukter för människor som inte kan äta på grund av sjukdom eller svaghet.
Så här i backspegeln tycker han att det var rätt beslut att välja läkemedelsindustrin framför vården.
– Jag kan se att jag fortfarande hjälper människor, säger Otto Simonsson.
– Alla vill framåt. Det finns en stark tävlings- och vinnarkultur på mitt jobb. Det passar mig bra. Jag trivs i sådana miljöer, säger han, som alltid har föredragit lagsporter.
Efter sin aktiva tid som fotbollsspelare har han provat många sporter, bland annat mountain bike och innebandy. När han var ung var innebandy ingen stor sport, men nu spelar han regelbundet med ett ”löst ihopsatt gäng pappor och gubbar”.
Han lägger också ner tid på döttrarnas idrott. De spelar fotboll på sommaren och innebandy under vintern. Stolt berättar han att äldsta dottern kommit tvåa i Swedish Open i fotbollsgolf för några veckor sedan. Också den yngsta är duktig på både fotboll och golf.
– Det är fantastiskt för barn att få växa upp i en idrottande miljö. Livet blir otroligt rikt på glädje och energi, även för mig som ledare och tränare. När jag jobbar med barn och unga är det inte lika stort fokus på själva tävlingarna, säger Otto, som inte har några problem med att fylla sin fritid. För ett år sedan tog han över föräldrahemmet och håller på med att renovera, rusta och fixa.
Under intervjun återkommer han till sina tankar kring det samhälle vi lever i, och den värld vi lämnar till kommande generationer.
– Så här en bit in på livet tänker jag ofta på sånt. Vad är det för influenser vi ger våra barn och vilka avtryck man själv gjort när man en vacker dag sitter där i gungstolen?
Otto Simonsson vill gärna bidra till att skapa en bättre framtid för barn och unga, och minska utanförskapet, gärna med idrott.
– Idrott har mycket att ge. Det finns goda förutsättningar för föreningar eller affärslivet att tillsammans skapa bättre villkor för utsatta barn och ungdomar. En dröm vore att få arbeta professionellt med sponsring hos en större idrottsförening eller på ett företag.