Linda Wallberg har med viss regelbundenhet uppmärksammats i UNT. För tio år sedan var hon en Tierpstjej i rubrikerna. Då stod hon redo för uppdraget att vara fotbollsvolontär bland unga i fredens och utvecklingens tjänst i Kongo-Brazzaville. För fem år sedan rapporterades om när hon representerade Sveriges unga med ett tal i FN:s generalförsamling.
På sommar- och föräldraledighet i Tierp konstaterar hon att engagemanget fortsatt. Det har genom åren tagit henne till nya uppdrag men med samma huvudinriktning, att ungas delaktighet och makt är en nyckel till fred, rättvisa och framåtskridande. Själv formulerar hon en lika enkel som tydlig inriktning:
– Det viktiga är inte arbetsgivaren, utan frågorna och uppdraget.
Sedan en tid heter arbetsgivaren utrikesdepartementet och arbetsplatsen ligger i Pristina. Innan hon fick tjänsten i Kosovo arbetade hon i flera år med internationella frågor för scoutförbundet SMU. Hon har praktiserat i Uganda i ett utvecklingsprojekt med ungas inflytande i implementeringen av milleniemålen, haft uppdrag för Röda Korsets Ungdomsförbund och jobbat för en elevorganisation.
Sin fotbollsfostran som damspelare i Ullfors IK fick hon alltså användning för under tiden i Kongo-Brazzaville. Där växte kärleken till ett nytt land och även till den person som skulle bli hennes man. Damspelaren från Tierp mötte Doris, som nosat på spel på landslagsnivå för sitt land och då var projektledare för fotbollsskolan. Tillsammans skulle de använda fotboll som fredsverktyg. Det blev både fotbollsträning och kärlek.
– Genom fotbollen fick barn från norr och söder träffas. De kunde upptäcka varandras likheter, minska fördomar och i förlängningen bidrar projektet till fred och försoning efter en historia av inbördeskrig, säger hon.
Nu har hon åtminstone tillfälligt lagt de egna fotbollsskorna på hyllan, hennes verkliga dröm fanns inte på planen.
– Mitt drömjobb var att jobba med ledarskapsutveckling och ekonomi i internationella sammanhang.
Dörren till drömjobb öppnades med antagning till UD:s grundutbildning, men utan att från början veta åt vilket håll i världen den nya familjen skulle ledas.
– Vi fick Hanoi, men önskade hellre något land i Afrika. Då blev det Mali eftersom vi båda pratar franska. Men när det blev oroligt där beslutade UD att tjänsten i Mali inte skulle vara en familjepostering. Då blev det i stället Pristina för oss.
– Jättebra och intressant att vara på plats, säger hon om placeringen i den relativt unga nationen Kosovo.
För Linda Wallberg är det självklart att fortsätta ha världen som arbetsfält. Hennes rötter finns i Tierp och planer på en nybyggd villa i småhuskvarteret ska ge en fast plats där. Men hon räknar också med nya uppdrag i olika världsdelar. Lika viktigt är det att döttrarna växer upp med flera språk och känner att de har flera riktiga hem, just nu i Kosovo, i Tierp och så småningom i Afrika, kanske när nuvarande stationering i Kosovo löper ut om några år.
– Vi vill till Afrika. Det är där jag har mitt hjärta. Jag trivs där och med samma tidszon som Sverige så känns det nära fast man är långt borta.
Det blivande drömhuset i Tierp ska garantera en plats för hjärtat och familjen även där. Och som en utgångspunkt för de av jubilarens idéer som ska kanaliseras på hemmaplan.
– Det behövs en mångfald av ledare och förebilder i föreningslivet, säger hon och berättar om ett integrationsprojekt genom svensk scoutrörelse, som till hösten ska inledas i den lokala SMU-föreningen i Tierp. Allt i linje med det motto från scoutrörelsens grundare Baden-Powell som hon lånar:
– Jag brinner för att lämna världen lite bättre än jag fann den.