Hans hustru brukar säga att han är diplomat ut i fingerspetsarna, men själv beskriver sig Petter Asp som en person som inte gillar onödiga konflikter, men samtidigt inte är rädd för att stå upp för sin sak. Vi träffas i våningen på Övre Slottsgatan och slår oss ner i vardagsrummet med utsikt mot universitetet.
Petter Asp är född och uppvuxen i Märsta, och ägnade mycket tid åt idrott, speciellt fotboll och landhockey. Han var tidigt musikintresserad, lärde sig spela trombon och sedan gitarr i olika, lokala band, som The Thords och December. I den lilla replokalen i Märsta repades glamrock á la Johnny Thunders.
– Vi hade mer attityd än kunnande, och spelade på musikfester i Märstatrakten och på Rockplocket i Folkets hus i Märsta i mitten av 80-talet, minns Petter Asp, som fortfarande plockar fram gitarren då och då.
Han funderade egentligen på att bli journalist, juristlinjen var hans andrahandsval.
– Men juridiken lockande också. Så här efteråt är jag ohyggligt glad att jag inte kom in på journalistlinjen.
Efter halva utbildningen blev Petter Asp klar över att hans framtid var forskning, inte pläderande i en tingssal.
– Visst funderade jag på att sitta ting ett tag, men jag beslöt i samråd med min handledare att avstå, eftersom det alltid finns en risk att man inte kommer tillbaka till forskningen, säger Petter Asp, som efter sin grundexamen i mitten av 1990-talet började doktorera i straffrätt.
Det var under den här perioden som EG började komma in på det straffrättsliga området, och hans avhandling tog upp just sanktioner inom EG-rätten.
– Jag har haft tur som fått möjlighet att forska kontinuerligt, och jag har haft tur med spännande ämnesval som visat sig fruktbara och skrivbara. EU/EG-straffrätt är ett häftigt och fascinerande område där det händer otroligt mycket, säger Petter Asp.
Att det blev just straffrätt handlade delvis om att ämnets närhet till grundläggande filosofiska frågor. Petter Asp ser straffrätt som tillämpad moralfilosofi eftersom ämnet tar upp frågor om skuld och ansvar och därmed blir en bra värdemätare på ett samhälles humanitet och empati.
Under en stor del av sin doktorandtid bodde Petter Asp med familjen i Göteborg, där hustrun som också är jurist fullgjorde sin notarietjänst. Han minns de åren med glädje.
– Det var en fantastisk tid. Jag fick sitta i fred och skriva hela dagarna medan min fru jobbade och vår dotter var på dagis och i skolan. Genom hustruns kolleger fick jag min dos av det ”sociala”, och Göteborg är ju en så trevlig stad.
2003 blev Petter Asp professor i straffrätt vid Uppsala universitet, endast 32 år gammal. Sedan 2009 är han professor i samma ämne vid Stockholms universitet. 1 januari tillträder han som innehavare av Torsten och Ragnar Söderbergs professur i rättsvetenskap, vilket ger möjlighet till fyra års heltidsforskning.
– Jag har aldrig tyckt att det varit viktigt med konkreta mål, eller för den delen titlar. Det som är kul är själva verksamheten. Ju mer man ser av sammanhang, ju mer spännande blir det.
Brottsprovokation är ett av de ämnen som sysselsatt Petter Asp. I början av 2000-talet skrev han en bok om frågan, och har på senare tid medverkat i den s k polismetodutredningen som strax före jul presenterar ett förslag till lagstiftning om provokation.
Musiken spelar fortfarande en viktig roll i hans liv. Petter Asp kallar sig ”aktiv musiklyssnare”, och lyssnar nästan konstant på musik.
– Jag gillar allt från Bob Dylan till Pet Shop Boys, Miles Davies och Anton Bruckner. Bob Dylan är en långvarig musikalisk bekantskap. Det började med att jag lånade en Dylanskiva av en kompis farsa, sedan var jag fast.