Bengt Rosenquist arbetade som lärare på Högbergsskolan i Tierp i nästan 40 år, och har följt ett par, tre tusen elever fram till samtliga 39 studentfester. Han föddes i Uppsala, men tillbringade de första åren under faderns inkallelse under kriget på morföräldrarnas gård i Håtuna. Från 1945 minns han otäcka bilder i Allers, som mormor fick bläddra förbi samt Luciatåget på Valhallavägen med lastbilsflak fulla med hemska soldater och liemän, följda av en Lucia som fredsängel.
Efter barndomen i Stockholm flyttade familjen till Eskilstuna, där Bengt Rosenquist avlade studentexamen på halvklassisk gren. Men den fasta punkten har alltid varit familjens sommarställe vid Håtunaviken nära Sigtuna.
– Där kan jag koppla av i min trissjolle och kanske skriver en ”kajkudikt” om vad som kan ses i vassruggarna, säger Bengt, som tillbringar all ledig tid under sommarhalvåret där.
Tidigt blev han rörliga-bilder-beroende, och sparade godispengarna för att kunna gå på nästa matiné, något som utvecklades till kinomani samt visst teaterintresse.
Hösten -62 kom Bengt Rosenquist till en träkåk vid Eddaspången, med kakelugn och utsikt mot Fyrisån och Domkyrkan. Innan han packat ur bilen lyckades han upptäcka biogatan och såg omedelbart en 1700-talsfilm med en fäktande Belmondo. Och på den vägen blev det. Trots flitiga biobesök tog han betyg i historia, statskunskap, nationalekonomi, kulturgeografi, pedagogik, och nischade in sig i det nya gymnasieämnet socialkunskap.
– Egentligen visste jag inte vad jag ville bli, även om lärare fanns i bakhuvudet, säger han, när han ser mina höjda ögonbryn. Att det blev lärarhögskola 1968 berodde mest på att det var sista året man fick full adjunktlön där. Och så var man fast. Efter ett par ”hundår” kunde jag få studera antropologi, psykologi och filmvetenskap på så kallat B-avdrag, med tv tredjedels lön, vilket passade bra, för då kunde jag hjälpa till med småbarn och marktjänst om än i ett halvt medvetslöst tillstånd, skrattar han.
1972 fick Bengt Rosenquist ordinarie tjänst på Högbergsskolan i Tierp, där det förutom socialkunskapen oväntat blev mest psykologi, eftersom psykologiläraren där plötsligt gått i pension.
– Det var kanske lyckat för alla inblandade, då det var två ämnen som nog passade mig bäst. Jag blev en av pionjärerna när det gällde att använda video i undervisningen.
Han blev också ”ofrivillig feminist”, och mannen bakom tillvalsämnet samlevnadskunskap om 100 poäng (”efter en framsynt rektors uppmuntran att utveckla några tidiga koncentrationsdagar om bland annat kärlek och sexualitet, samlevnadsformer och könsroller i tid och rum, jämställdhetsfrågor, kvinnovåld, pornografi och prostitution, hiv, hbtq, relationsstörningar och droger.”)
– Eleverna – uppemot 60 åt gången – har varit positiva och tyckt: Det här borde alla ha fått vara med om.
Bengt Rosenquist har också varit med om att arrangera skolresor, vartannat år Berlin-Warszawa-Krakow-Auschwitz och vartannat till Prag och koncentrationslägret Theresienstadt, allt i syftet att motverka främlingsfobi.
Under sina lärarår har han aldrig sagt nej till övertid, och har under många år bilpendlat 17 mil en kväll i veckan till psykologikurser vid Forsmarks internatskola.
– Det har alltid känts meningsfullt att uppleva nya elevers aha-upplevelser, säger Bengt Rosenquist som efter 25 år i Björklinge nu har flyttat tillbaka dit där allting började, nära Eddaspången. Sin energi får han utlopp för genom att bokstavligt talat vandra i samma fotspår som för 50 år sedan: mot nya studier i konstvetenskap, etnologi, antikens kultur och genusvetenskap.