Vi träffas i hennes lägenhet på Frodegatan i Uppsala. Hon jobbar skift och är ledig i dag, berättar hon medan vi slår oss ner på balkongen som vetter mot en lummigt grön innergård med skrikande pilfinkungar och rosa pelargoner i krukor på gångarna.
Kristina är född och uppvuxen i Uppsala. Hon bodde de första åren i Gottsunda innan familjen flyttade först till Norby och senare till centrala Uppsala. Idrotten blev tidigt en del av hennes tillvaro och hon har hela livet hållit på med sport i någon form.
– Jag provade på gymnastik, fotboll, trampolin och orientering, det sista genom min syster. När jag började orientera hakade hela familjen på. Vi orienterade tillsammans för Fyrismalms OK en tid, fast de andra slutade sedan, säger Kristina som orienterat sedan hon var tio år, i dag för OK Linné som klubben numera heter.
Det var också i samband med en orientering på Gotland 2007 som hon träffade pojkvännen Mats. Förutom intresset för orientering delar de också passionen för längdskidåkning, som nu är den sport Kristina satsar för fullt på.
Efter Täljstensskolan, Malmaskolan och högstadiet i Eriksbergsskolan började hon gymnasiet på Skrapan.
– Ämnen som fysik och kemi gillade jag, och idrott såklart.
Hon planerade först att bli polis (”det verkade vara ett spännande och viktigt yrke”), men valde i stället den nya brandmansutbildningen Skydd mot olyckor vid Rosersbergs räddningsskola, en tvåårig eftergymnasial utbildning. Hon blev klar i januari 2007.
– Jag hade tur och fick ett sommarvikariat på Uppsala brandförsvar. I februari året efter fick jag fast jobb, säger Kristina som i dag arbetar på Rosendals brandstation där hon jobbar skift.
Förutom bränder får Uppsala brandförsvar även hantera incidenter på is och i vatten – till exempel Fyrisån.
– Men även trafikolyckor, hjärtstopp och djurlivräddning hör till de larm som vi måste hantera.
Vad gäller klassikern ”Hjälp, katten är i ett träd och vill inte komma ner” , säger hon dock diplomatiskt att det beror på hur arbetsbelastningen ser ut.
– Fast det vanligaste svaret när folk ringer om sånt är nog att katten kommer ner av sig själv när den blir hungrig.
2008 började Kristina åka skidor, delvis inspirerad av pojkvännen som åkt längdskidor sedan barnsben.
– Jag längtade också efter annan träning på vintern än att springa runt på is och snö. Så jag köpte mig ett par skidor. Det var hur roligt som helst att åka.-
Den vintern var det dåligt med snö i Uppsala, så hon åkte till Sälen med sin syster för att träna inför första Tjejvasan som hon gjorde samma år. Nästa mål blev Vasaloppet året efter. Hon åker för Örebroklubben Karlslunds IF, samma som pojkvännen, samt är en del av det Örebrobaserade långloppsteamet Sysarb Oneway som satsar mot den internationella långloppscupen Swix Ski Classics.
Hennes bästa resultat är femma i Tjejvasan och sjua i Vasaloppets damklass och hon har även framskjutna topp tio-placeringar i bland annat det italienska långloppet Marcialonga och tyska König Ludwig Lauf.
– Målet är att prestera ännu bättre än hittills, säger Kristina Roberto som så här års helst tränar utomhus och gärna bränner iväg med rullskidorna åt Jällahållet.
Sedan januari i år är hon dessutom färdig sjuksköterska. Utbildningen gick hon delvis parallellt med heltidsjobbet som brandman.
– Jag har ett intresse för kroppen och för sjukdomar, och ville lära mig mer, säger Kristina innan hon ger sig av mot det andra träningspasset för dagen.