Eva Emanuelsson tar emot på gården i Gåde, sommarklädd i grönskan där såväl tulpaner som syrener blommar. Skogen omkring gör våren sen, men när värmen kommit går det fort med allt i rabatter och dungar.
Från början var det en torpstuga, men vart efter familjen växte byggdes den till, och nu finns där gott om utrymme också när barnen med familjer kommer på besök.
– Vi fick tre barnbarn i rasande fart, säger Eva och ser fortfarande lite häpen ut, men får så tillfälle att visa hur hon tacklar problem.
I det här fallet var problemet att få plats med tre barnstolar samtidigt runt matbordet.
– Jag köpte en vanlig barnstol, sågade itu den på mitten och skarvade den så att alla tre får plats i samma stol, säger hon.
Trebarnsstolen bärs fram. Den är lika bred som kortänden på bordet, vitmålad och dekorerad med bokstäver, växter och en traktor mitt på ryggstödet:
– Örjan är inte så imponerad av min spackling och målning, men han har inte sagt något om traktorn, och lillpojken Abbe är förtjust. Han älskar traktorer så liten han är, säger Eva.
Bygga barnstol, gjuta cementplattor, måla dekorationsbårder på tapeter, skriva böcker ... det låter som om Eva Emanuelsson klarar det mesta:
– Nja, kanske inte, men jag provar mig fram. Allt blir inte jättebra, men om jag inte försöker blir det ju inget alls, säger hon.
Eva Emanuelsson är född och uppvuxen i Lundby, Tillinge socken. Efter gymnasiet läste hon engelska på Uppsala universitet, och gick sedan en sekreterarutbildning. Innan barnen kom var hon vd-sekreterare på Bahco Industri, ett av dotterbolagen i den då internationella Bahcokoncernen. Hon stortrivdes, men arbetet gick inte ihop med lantbruk, hem och familj, så hon sade upp sig. Sedan 1988 har hon arbetat inom Enköpings kommun, först på kultur- och fritidsförvaltningarna och sedan 2011 som kommunalrådssekreterare.
Föreningsaktiv har hon varit ända sedan ungdomen med början i IOGT i Tillinge, fortsatte med Centerns ungdomsförbund, Vi unga, hembygds- och bygdegårdsföreningar, och från 1983 Nämndemannaföreningen:
– Jag har varit sekreterare i alla föreningar jag varit med i. När jag räknade efter kom jag fram till att jag skrivit runt 1 000 protokoll. Jag har ju förutom föreningarna också varit sekreterare i olika nämnder på kommunen.
Skrivandet har följt henne från småskolan och framåt, och de senaste åren har det också resulterat i böcker. Den första handlade om hennes mor Gunborg, och riktar sig bara till familjen. Men 2010 kom romanen Gustaf, som hon gjort tillsammans med Göran Källgården.
– Vi träffades genom vårt gemensamma intresse för släktforskning. Han hade samlat material om Gustaf i rättegångsprotokoll och annat och ville ha hjälp med att berätta Gustafs historia, en pojke som växte upp i Enköpingstrakten i början av 1800-talet. Jag gjorde ett försök. Han tyckte det var bra, så jag fortsatte. Hittills har den sålt i närmare 700 exemplar. En fortsättning om Gustafs liv som vuxen är på gång.
Eva Emanuelsson har haft nämndemannauppdrag sedan 1983, först vid Enköpings tingsrätt, och efter att den lades ned i Uppsala tingsrätt.
– Det finns bra och dåliga sidor med centraliseringen. Dåligt är att vi nu ofta saknar kunskap om platser där saker inträffat, bra är att vi nu sällan känner eller känner till dem vi är satta att döma. Risken för jäv är mycket mindre. Tyvärr har anslutningen till föreningen blivit sämre sedan vi uppgick i Uppsala tingsrätt, och det påverkar utbildningsgraden, och det är inte alls bra, säger Eva Emanuelsson, sekreterare i föreningen.
Att hon nu fyller 60 år gör hon sig inga bekymmer över:
– Det är bara en siffra, jag är som jag alltid har varit. Eller nej, förstås inte, men jag är som jag är, och trivs med livet, säger hon.