Klockan är 14 när jag ringer på hemma hos Adrian Frank. När intervjun är slut är klockan nästan halv fem, och jag har fått möta en sällsynt generös och fascinerande person. Medan vi dricker vårt te och äter hans egenhändigt bakade anispinnar berättar han historien om sitt liv, som är ett levande stycke nutidshistoria.
Att han sitter här i dag, som professor emeritus, kan han tacka sin morfar för.
- Morfar hade en avgörande roll i mitt liv. Det var han som indirekt visade vägen till Sverige. Han var maskiningenjör, djupt engagerad i järnvägsaktiviteter och allt som hade med lok, vagnar och fortskaffningsmedel att göra. Vid våra familjemiddagar berättade han gärna om sina upplevelser i Sverige, för i slutet av 1800-talet inledde han tekniskt samarbete med Nobelpristagaren Gustaf Dalén, grundaren av AGA, för belysning av järnvägsvagnar. Morfar fick Wasaorden 1918 för sina insatser för svensk industri, säger Adrian Frank, som minns hur han beundrade medaljen i morfars vitrinskåp
- Tyvärr försvann den under den ryska belägringen av Budapest 1945, då familjen blev utbombad och tvingades bo i en källare.
Berättelserna om Sverige påverkade honom starkt, väckte framtidsdrömmar och ett stort intresse för landet.
- Jag förstod att det var ett fantastiskt land, med underbar natur och trevliga människor.
Hans pappa oroades däremot över sonens fantasier och därför gav han honom julen 1939 Fredrik Bööks Det rika och fattiga Sverige, översatt till ungerska.
- Han ville väcka mitt förnuft. Men resultatet blev det motsatta. Jag slukade varje ord och skrev mina skoluppsatser om Sverige, säger Adrian Frank som snart fick öknamnet "Svensken" av skolkamraterna.
Som 15-åring tog han privatlektioner i svenska av kulturattachén vid svenska ambassaden i Budapest, Valdemar Langlet.
- Under kriget blev han chef för Svenska Röda korset i Budapest. Han uppskattades för sitt motstånd mot nazisterna och för att ha räddat tusentals förföljda och judar parallellt med Raoul Wallenberg.
Musiken blev tidigt viktig i hans liv. Han började spela piano som femåring, och följde redan som barn med på konserter. Särskilt väl minns han Jussi Björling i ett av Budapests konserthus på 1940-talet. Men skulle han ägna sig åt musik eller kemi?
- Jag fann det lämpligare att välja kemi som yrke, och musik som hobby än tvärtom. Kemin har följt mig som en god vän hela livet.
Han tog studenten i Budapest 1945 och läste vidare vid Tekniska högskolans kemiska fakultet. Hösten 1947 antogs han vid KTH i Stockholm.
- Morfars vänner på AGA hjälpte mig med inresetillstånd. Trots den svåra politiska och ekonomiska situationen efter kriget föll pusselbitarna på plats och jag reste till Sverige med 50 kronor i fickan.
Han anlände till sina drömmars stad, Stockholm, 13 november, en dag han benämner "sin andra födelsedag".
Tre månader senare gjorde han sitt livs bästa tentamen, i organisk kemi, tre timmar på svenska. Några månader senare kom hans fästmö från Budapest till Sverige.
- Livet blev lättare genom att jag inte var ensam. Men de första åren var tuffa, med ansvarsfull forskning vid Institutionen för organisk kemi parallellt med studier och försörjningsansvar.
Efter civilingenjörsexamen blev han tekn lic 1968, doktor och docent 1971, laborator och slutligen professor vid Statens veterinärmedicinska anstalt fram till pensioneringen 1992.
Livet igenom har hans arbete kretsat kring gifter/förgiftningar: sömnmedelsförgiftningar, giftexposition hos yrkesarbetande, förekomst av bland annat kadmium hos fåglar och däggdjur, och förgiftningar/bristsjukdomar hos husdjur och vilda djur, speciellt älg.
- Mitt livs svåraste uppgift var analysen av älgsjukdomen i Västsverige 1985. Den komplexa sjukdomen fordrade ett tvärvetenskapligt arbete och interdisciplinära kunskaper i analytisk-, bio-, fysikalisk-, toxikologisk- och geokemi samt patologi, osteologi, fysiologi och faktiskt även endokrinologi, säger Adrian Frank som ogillar när "veterinärmedicinare och biologer i brist på diagnos skyller på virus eller okänt virus utan faktabevis".
Adrian Frank är en man med många talanger, och därför förvånas jag inte när han berättar om sitt handarbetsintresse som väcktes tidigt. Hans mormor lärde honom både knyppling och makramé - men framför allt att knyta frivolitetsspetsar.
- Frivolitetspetsar har blivit mitt huvudintresse och den brudkrona som jag har knutit, med uppemot 30 000 knutar, har använts vid flera bröllop i familjen.