Trots att Jelena Nikcevic är född och uppvuxen i Uppsala har hon inte upplevt en enda svensk sommar i hela sitt liv. Hon och mamma Slobodanka reste till Serbien så fort skolan slutade och kom inte hem förrän den började igen. Båda föräldrarna har stor släkt, och sommarstugan i Montenegro finns kvar än i dag.
Vi träffas i radhuset i Vilan, medan hennes mamma och dottern Katarina gör sig i ordning för att gå ut på upptäcktsfärd i det sköna novembervädret.
– Min mamma som är sjuksköterska är uppvuxen i forna Jugoslavien och kom till Sverige redan på 60-talet. Hon delade lägenhet på Sysslomansgatan med en studiekompis från Belgrad. Mamma var aktiv i Jugoslaviska föreningen i Uppsala, och där träffade hon min pappa som var reporter på SVT:s Mosaik, huvudansvarig för den serbiska delen. De skilde sig efter några år.
Jelena Nikcevic växte upp i Eriksberg, på Täljstenen där hon gick i Täljstens-, Hågadals- och Eriksbergsskolorna. Men skolstarten var olycklig: hon var sjuk hela första terminen i ettan. När hon återvände i början av andra terminen hade hon missat en hel del..
– Mamma ville att jag skulle börja om, men det tyckte inte min lärare. Det var mamma som hade rätt. Jag kom inte i kapp mina klasskamrater förrän i gymnasiet, säger Jelena Nikcevic och berättar om alla sommarlov i Serbien och Montenegro då hon slitit med skolans engelska-, matte- och svenskaböcker medan kusiner och vänner var lediga. Hemma i Uppsala hjälpte hennes mammas svenska vänner till med skolarbetet.
– Skolan var jobbig, och jag vantrivdes fram till gymnasiet. Jag hade otur med tjejkompisar som flyttade, och på vår skola kunde tjejer aldrig umgås tre åt gången. Från högstadiet hängde jag mer och mer med killar. De var raka, och det var okej att vara en i mängden.
Jelena Nikcevic läste sedan samhällsvetenskapliga programmet med inriktning på samhället vid Ekebygymnasiet. Hon ville ha en bred grund att stå på, och var ett tag inne på att bli sjuksköterska eller läkare.
– Även om det inte blev så, hamnade jag till slut i ett yrke som innebär att hjälpa andra, och det passar mig perfekt, säger Jelena Nikcevic, som gick ut sociala omsorgsprogrammet som sociolog 2000. I dag jobbar hon 80 procent på Trygghetsjouren och sitter på Fyrisborg, mitt emot vattentornet. Dessutom håller hon på att komplettera sin utbilning till socionom med ytterligare studiekurser.
Sin make Aleksandar träffade hon på en busstation en sommar i Montenegro. Hon var där på semester, han låg i lumpen och var soldat.
– Han hoppade över förläggningens stängsel under två månaders tid för att vi skulle kunna träffas.
Jelena Nikcevic pendlade sedan Sverige–Montenegro i fyra år för att träffa sin Aleksandar. Men 2004 flyttade han till Sverige och Uppsala, och det unga paret började sitt gemensamma liv.
Hennes mamma och hennes svenska styvfar har sett till att svenska seder och bruk uppmärksammats och firats. Arvet från det forna Jugoslavien har dock hela tiden varit närvarande i hennes liv, och därför har hon levt med dubbla identiteter, som svensk och som jugoslav.
– Jag ser mig själv som en blandning av svensk och jugge. Det själsliga i mig är jugoslaven, och svensken är strukturen. För mig är svenskhet detsamma som struktur, planering och punktlighet – och en vänlig omgivning med ett vänligt bemötande, säger Jelena NIkcevic.