Efter den heliga Birgittas helgonförklaring 1391 kommer nu Sverige att få ännu ett helgon efter att påven utfärdat ett dekret om att Elisabeth Hesselblad ska få upphöjelsen.
”Hon är verkligen en förebild på konkret barmhärtighet. Mitt under den tyska ockupationen av Rom gömde hon flera judar i klostret på Piazza Farnese och ordnade där en provisorisk synagoga. Staten Israel har tillerkänt henne – som en av få svenskar – utmärkelsen Righteous among the Nations”, skriver Anders Arborelius, biskop för den katolska kyrkan i Sverige, i ett pressmeddelande.
Familjeredaktionens reporter har länkat Elisabeth Hessleblad samman med Uppsala. Allt via jakten på ett litet snidat altarskåp.
Skåpet på väggen i katolska prästseminariets kapell är visserligen både vackert och till synes välbyggt. Men framför allt är det rätt speciellt och egentligen inte alls vilken kyrkomöbel som helst: träsnidaren gör skillnaden.
Till en början är det hela lite av ett mysterium.
Jag har fått höra: det ska finnas en spännande altartavla på Newmaninstitutet, den katolska högskolan i Uppsala. Tavlan är snidad av ett helgon. Ett svenskt helgon, till och med. En svensk nunna.
Jag skickar ett mail till Newmaninstitutet och blir uppringd av rektor Philip Geister. Han är engagerad och hjälpsam i telefon:
– Visst kan vi öppna kapellet för dig, men vi blir inte riktigt kloka på vissa detaljer i ditt mail.
De har tre olika tavlor i Newmaninstitutets kapell. En stor, en gobeläng och en gammal ikon. Ingen matchar beskrivningen. Ingen har något med någon svensk nunna att göra.
Philip Geister grubblar vidare:
– I prästseminariets kapell finns ett tabernakel som salig Elisabeth Hesselblad gjort. Det är ingen altartavla, utan ett litet altarskåp i skuret trä.
Salig Maria Elisabeth Hesselblad. Inget helgon, än, men väl den svenska nunna som ska ha gjort altartavlan.
Vi har prickat rätt.
Jag ringer genast rektor Christoph Hermann på S:t Sigfrids prästseminarium, som delar fastighet med Newmaninstitutet.
Även Christoph Hermann är trevlig, engagerad och hjälpsam i telefon. Han säger att han dessvärre själv inte vet så mycket om altarskåpet, men komma och titta får jag gärna göra.
Och där är det. Monterat på en egen liten hylla i ett av två små kapell på Slottsgränd 6 i Uppsala. Rektor Hermann visar mig runt i rummet, som alltså tillhör katolska prästseminariet: S:t Sigfrid.
Strax till vänster om altarskåpet står ett så kallat kredensbord, prytt med ett kredensfat där gåvor förvaras under mässan. Intill vilar ett rökelsekar. Från taket hänger en lykta i rött glas. På andra sidan rummet tronar en Maria i trä, och mitt i kapellet står altaret vid ena långväggen.
Altarskåpet i sig är rikt dekorerat i en sorts medeltids-pastisch. Invändigt finns endast hostian och kalken i ett litet, odekorerat utrymme. Men utanpå är skåpet desto märkligare.
På luckan syns en stiliserad pelikan. Ett egendomligt, originellt val av fågel i sammanhanget, kan man tycka, men det har sin förklaring (se faktaruta).
Men, hur har salig Maria Hesselblads altarskåp hamnat just här, i katolska prästseminariets kapell i Uppsala, när hon själv verkade och sedermera dog i Rom?
Det är högst oklart.
Philip Geister och Christoph Hermann tycks överens om att den som kände hela historien kring tabernaklet var Göran Degen, före detta rektor vid prästseminariet, som gick bort för två år sedan. Han tog troligen kunskapen om skåpet med sig.
Christoph Hermann tipsar om att jag borde höra efter med Miroslaw Dudek, också han före detta rektor vid seminariet. Miroslaw Dudek svarar att han personligen aldrig har sett skåpet, men att han har fått höra att Göran Degen hade det med sig från Sundsvall, där det låg nedpackat och bortglömt.
Så jag kontaktar den katolska församlingen i Sundsvall, men det är samma sak där. Ingen vet. I Sundsvall slutar spåret.
Så, vad är det vi har?
Ingen altartavla signerad svenskt helgon. Men väl ett märkvärdigt, synnerligen välgjort altarskåp av en svensk, saligförklarad nunna. Egentligen en sevärdhet av rang, men främst ett bruksföremål i en levande religiös miljö. Det är härligt att se. Inte minst en dag i december då ljusen lyser i kapellet på S:t Sigfrid.