Arbetar för ett ökat läsande

Att få barn och unga att börja läsa, och att fortsätta med det, är en samhällsbyggande verksamhet, och en svensklärares viktigaste uppdrag, anser Lars Burstedt.
Han har varit med om att skapa flera läsfrämjande projekt såsom Bilder möter ord - ett samarbetsprojekt mellan svenskämnet och bildämnet, Läs högt, en högläsningstävling för skolår 8 och Sätt boken i centrum - en läsfrämjarafton för föräldrar.
- Man förmår inte så mycket ensam. Jag vill framhålla samarbetet med två fantastiska personer: bildlärare Simone Andreasson och svensklärare Anders Larnemark, säger Lars Burstedt.

Han är född i Västerbotten och växte upp på Fårö där fadern var kyrkoherde.
- Mor spelade orgel i Fårö kyrka och själv fick jag ibland hjälpa till att trampa orgeln. Det var som ett familjeföretag, om uttrycket tillåts, och Fårö var en idyll att växa upp på.
Han berättar om den lilla båt han hade som nioåring, med en solstol som råsegel.
- Det finns många träsk på Fårö, och först seglade jag där. Sedan fick jag otroligt nog flytta båten till Östersjön. Fortfarande begriper jag inte hur mamma och pappa kunde tillåta det; mina föräldrar var annars överbeskyddande. Jag hade ingen flytväst och kunde inte simma. Men redan tidigt upptäckte jag att Navigare necesse est.

Lars Burstedt minns när Ingmar Bergman kom till ön 1960 för att spela in filmen Såsom i en spegel.
- Bergman var kontroversiell i kyrkliga kretsar, men min kamrat Sylve och jag var entusiastiska. Vi smög på inspelningsteamet, såg att husfasaderna var fuskväggar och tyckte, trots vår ringa ålder, att Harriet Andersson var synnerligen tjusig. Kanske var detta embryot till mitt intresse för såväl film som estetik.
En sommarkväll år 2000 möttes av en slump åter alla tre - Lars, Sylve och Ingmar - vid havsstranden. Samtal inleddes och Lars Burstedt kunde berätta för regissören om hur han och kamraten smygit på inspelningsteamet vid Hammars ände 40 år tidigare.
- Fårö är, som någon har sagt, inte ett landskap utan ett tillstånd. Det är en magisk ö. Jag har ofta återvänt och känner mig som en ambassadör för ön.

När Lars Burstedt var elva år flyttade familjen till Graninge i Ångermanland och sedan till Haverö i Medelpad. Han gick gymnasiets halvklassiska linje i Ånge. Att han skulle läsa i Uppsala var självklart.
- Far hade studerat här och pratade ofta nostalgiskt om staden.
Efter avslutad utbildning arbetade Lars Burstedt ett år som lärare på Svenska skolan på Costa del Sol.
Han försäkrar att tjänsten inte var riktigt så glassig som det låter.
- Det var fantastiskt att få vistas ett år i Andalusien men jag hade en tung tjänst: svenska på samtliga stadier. Arbetsmässigt var det ett viktigt år, för jag insåg vikten av en helhetssyn på svenskämnet: från att sitta och ljuda med en förstaklassare till att en timme senare ge sig i kast med Nietzsche på gymnasiet.

År 2001 lanserade Lars Burstedt Poetry slam i Uppsala. Under Kristi himmelsfärds-helgen hålls SM i Poetry Slam på Reginateatern
- Jag hade hört talas om Poetry slam, men förstod inte riktigt vad det var. Poetry förstod jag, men slam associerade jag mer till den uppländska myllan än till tävling.
Efter att ha bevittnat en tillställning i Stockholm väcktes tanken på att göra något liknande i Uppsala.
- Det föll sig naturligt att välja Ofvandahls som lokal och eftersom vi - Anders Larnemark och jag - ville göra något speciellt av den här första kvällen bjöd vi in Peter Gullin som gästpoet. Han spelade en "slamprovisation" på sin barytonsaxofon, läste några av sina fantastiska dikter och sen var det hela igång.
- Det går inte att tävla i poesi - det är därför vi gör det, säger Lars Burstedt för att beskriva kärnan i Poetry slam.

Arbetar för ett ökat läsande

Lars Burstedt ser som sin största uppgift som lärare att få barnen att börja läsa. Det anser han är en samhällsbyggande verksamhet.