Jan Lodding har precis kommit hem från en resa till New York, men ger inte sken av att lida av någon jetlag. Han är å andra sidan van vid att resa.
– Det är faktiskt min andra resa till New York den här månaden, förklarar han.
Han arbetar vid nedrustningsenheten på utrikesdepartementet, UD, och jobbar med nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen. Båda resorna har gått till en konferens om NPT, icke-spridningsavtalet för kärnvapen.
– Det ordnas en sådan konferens var femte år, och likadant ser det ut när det gäller biologiska och kemiska vapen, säger han.
För de senare rådet totalförbud för alla länder och det blev det stor aktivitet på Jan Loddings arbetsplats för två år sedan när det kom rapporter om att Syrien använde kemiska vapen, något som vad man vet inte hade skett sedan Iran-Irakkriget.
– Det där hade vi rätt mycket att göra med. Bland annat togs prover som analyserades i Umeå, berättar han.
Sin nuvarande tjänst har han haft sedan 2012 och han har under åren även hunnit arbeta för såväl FN:s internationella atomenergiorgan, IAEA, som organisationen för förbud mot kemiska vapen, OPCW. Efter att ha bott i städer som Hamburg, Wien och Haag kom han för två år sedan till Uppsala.
– Vi hade bott i Holland innan jag började på UD och sedan hyrde vi ett hus i Sigtuna. Men när min dotter skulle börja gymnasiet lät vi valet av skola avgöra var vi skulle slå oss ned.
Valet föll på Katedralskolan och familjen hamnade i Uppsala.
Vad visste du om Uppsala innan du flyttade hit?
– Egentligen ingenting. Jag hade varit här en gång på valborg under studietiden, men jag minns inte så mycket mer av det än att jag festade bort min studentmössa, säger Jan Lodding och skrattar.
Han är född och uppvuxen i Göteborg och har pluggat vid Handelshögskolan i Stockholm. Men när han var färdigutbildad civilekonom var finanskrisen som värst.
– Sverige gick ju praktiskt taget i konkurs då, så det kändes lite svårt att hitta jobb. Men jag fick ett stipendium och började jobba på Lufthansa i Tyskland, berättar han.
Han hann också med att arbeta på Exportrådet i Hamburg innan han fick frågan om att komma till IAEA i Wien.
– Jag hade jobbat en kort sväng där redan innan jag ryckte in i lumpen och nu fick jag ett vykort från min gamla chef som undrade om jag ville börja hos dem, berättar han.
Till en början handlade arbetet om ansvar för fonder och programmering, men så småningom kom Jan Loddings arbetsuppgifter att ändras och 1997 läste han in en mastersutbildning i internationella relationer. Med tiden lär man sig mycket om såväl de politiska, tekniska som folkrättsliga aspekterna av massförstörelsevapenfrågorna, berättar han.
– Men sedan finns det alltid experter på de enskilda ämnena att fråga.
En period när dottern var liten bodde familjen i Sverige, men annars har de bott utomlands. Hustrun, som kommer från USA och som han mötte när hon var utbytesstudent på Handels, jobbar med kommunikation och har även hon haft jobb på de platser där de har bott. Dottern har gått i internationella skolor och familjens gemensamma språk är engelska.
– Men jag har alltid pratat svenska med min dotter och min fru förstår svenska bra.
Om utlandet åter kommer att locka kan inte Jan Lodding svara på. Men hans fru jobbar numera på Dag Hammarskjöld Foundation i Uppsala, dottern har ett år kvar på Katedralskolan och själv tycker han det går bra att pendla och trivs bra i Uppsala.
– Det är en riktig stad, men som ändå har lugnare tempo än Stockholm. Den påminner lite om Göteborg, säger han.