Att ogilla förändringar är något djupt mänskligt. Men det gäller inte Anna-Karin Sjöblom, som är en person som snarast taggas av förändringar, till exempel i form av flyttningar. Vi träffas i hennes nya ateljé på Östra Ågatan, en gammal kontorslokal på 140 kvadratmeter med utsikt över Fyrisån, där båtar då och då sakta glider förbi utanför fönstren.
– Här finns gott om plats. Jag har lokaler som andra hantverkare kan hyra in sig i, hålla kurser eller ha kreativa möten i.
Anna-Karin Sjöblom är född i Rimbo och upplevde många flyttar när hon var liten, och ännu fler som vuxen. Som barn bodde hon i bland annat Rimbo, Upplands Väsby och Sigtuna, och tyckte tidigt om att rita och läsa.
– Och jag älskade att bolla med tre eller fyra bollar mot en vägg. Jag tror det är borta som lek i dag. Att lära sig läsa var en stor lycka. Skolbiblioteket var en skattkammare för mig. I dag är jag allätare, och har läst i hela mitt liv.
När Anna-Karin Sjöblom var 14 år flyttade familjen till Uppsala. Bara fyra år senare började hon sitt liv som hantverkare, med egen ateljé i Lurbo. Ända från början ville hon ha ett konstnärligt yrke, och hade tänkt söka in på Konstfack, men var för ung. Hon hade bott i Holland en tid och där lärt sig den batikteknik hon blivit så nära förknippad med: att på fri hand måla mönster på metervaror, utan mallar och förlagor.
– Det är en produktion som jag är ensam om än i dag.
Då, 1968, låg hon som ung tjej helt rätt i tiden, hade utställningar, uppmärksammades och sålde bra. Men ändå tvivlade hon ständigt på sin förmåga, alla ”kvitton” till trots.
– Jag var för ung och hade inte det självförtroende som krävs för att vara konstnär. Trots framgångarna var jag ständigt självkritisk. Jag kunde inte ta in att det jag gjorde var bra.
Så efter 3,5 år som konsthantverkare gick hon till arbetsförmedlingen. På den tiden var det lätt att få arbete. Hon fick jobb på Arlanda 1973 och blev kvar i 20 år, först som incheckare, sedan som rampagent.
– Jag sysslade med vikt- och balansräkning på planet, det vill säga beräknade flygplanets tyngdpunkt vid start och landning. I dag sköter datorerna sånt. Piloterna ställde instrumenten efter mina beräkningar. Under energikrisen på 70-talet fick de speciella instruktioner om att ”hänga med stjärten” för att spara bränsle.
De sista tio åren arbetade hon med personalutveckling. Bland annat fick hon uppdraget att öka kreativiteten på företaget genom att besöka olika flygplatser och uppmuntra personalen till nya idéer och förslag till förbättringar.
Efter 20 år började hon fundera om hon verkligen skulle stanna på Arlanda resten av yrkeslivet, och 1996 startade hon eget med inriktning på hantverk och heminredning. Den första ateljén låg i Lagga.
– Jag hade turen att bli representerad i Nordiska museets museibutik – de råkade ha en utställning om batikteknik på gång – och i Jobsbutiken i Gamla stan. Det var bra marknadsföring, men jag behövde visa upp mig mer.
Det slutade med att hon köpte Vanja Brunzells butik i S:t Eriks gränd i Uppsala, och 1997 startade hon inredningsbutiken Nymålat. Det visade sig vara ett lyckokast:
– Jag kunde visa upp nya saker hela tiden. Eftersom jag sålde på kommission träffade jag andra hantverkare, kul och inspirerande eftersom jag var ny i stan, säger Anna-Karin Sjöblom, som nu kom i kontakt med Öster om ån och Kaleido.
Hon är ingen nostalgiker utan tar gärna till sig nya intryck, till exempel musikaliska, och lyssnar gärna på elektromusik när hon jobbar.
– Jag gillar udda musik och rytmer. Min dotter Maya producerar elektromusik, och jag tycker om den. Jag lyssnar annars mycket på radio när jag jobbar, oftast P 1, men det kan bli lite tråkigt ibland, och då blir det P 3.
Ett utmärkande drag hos Anna-Karin Sjöblom är att hon stimuleras av förändringar och utmaningar. Hon älskar till exempel att flytta och har bott i Holland, England, Frankrike, Spanien och Portugal, här i Sverige i bland annat Östuna, Gävle, Strängnäs och Uppsala – på fem olika adresser på Övre Slottsgatan.
– Att flytta är något positivt, säger Anna-Karin Sjöblom, som efter åtta år återvänt till Uppsala, närmast från Strängnäs.
– Och jag har helt klart kommit tillbaks till en vackrare stad. Det har hänt mycket under de år jag varit borta. Jag njuter varje dag när jag cyklar hit till ateljén längs Fyrisån.