Det går fortfarande att förnimma en svag doft av målarfärg i den nyrenoverade våningen på Östra Ågatan, där Bo G Hall och hans hustru Barbro Dahlbom-Hall just flyttat in. Efter många år i Stockholm har de återvänt till ungdomens studentstad för ett antal nya uppdrag.
– Vi kände oss mätta och nöjda med villatillvaron och kände att Uppsala fanns hos oss båda – Barbro är ju dessutom medicine hedersdoktor här, skojar Bo G Hall, medan vi slår oss ner i vardagsrummet med fönster som vetter ut mot klassiska Uppsalamiljöer som Domkyrkan, Flustret och Fyrisån.
Bo G Hall är född i Stockholm. Han har alltid tyckt om att skriva och läsa, och tänkte bli journalist. Sina första lärospån gjorde han som vikarie på Dagens Nyheter i början av 60-talet, och han har också medarbetat i bland annat Gefle Dagblad, Västernorrlands Allehanda, Ergo och Svenska Dagbladet.
– Det var tiden på DN som botade mig från att vilja bli journalist. Folk klättrade på varandras ryggar för att ta sig upp. Konkurrensen inom redaktionen var stenhård. Barbro Alfving och Herbert Tingsten hade just slutat när jag jobbade där, men Jolo och Alf Henrikson fanns kvar på tidningen, säger Bo G Hall, som tog en jur kand i Uppsala 1965. Han var nationsaktiv, förste kurator på GH Nation och startade nationstidningen Ghasetten som existerar än i dag.
– Jag blev jurist men tyckte inte om tanken att döma över andra människor och att utmäta straff, säger Bo G Hall som heller inte ville ägna sig år affärsjuridik.
Han började arbeta som jurist vid handelsdepartementet som sedan slogs samman med utrikesdepartementet. 1980 erbjöds han en tjänst vid Kommerskollegium.
– Jag hade en känsla av att det var på Kommerskollegium som jag skulle kunna göra mest nytta för samhället. ”Kommersen” innebar med 1600- talets språkbruk utrikeshandel, och Kommerskollegiums uppgift förutom det var att syssla med manufakturer, fabriker, navigation och sjöfart. De där rollerna behöll kollegiet i 300 år, säger Bo G Hall, som nu blev kommerseråd – en titel man annars mest stöter på i svenska 1800-talsromaner.
Både vid departementen och vid Kommerskollegium har han under alla år arbetat intensivt för frihandel som är ett ämne som fortfarande engagerar honom starkt.
– Frihandel är ett sätt att öka samarbetet. Det blir färre krig om handel binder samman länder. Det är en enkel filosofi, men den har fungerat, säger Bo G Hall som förutom sitt frihandelsengagemang också är expert på utrikeshandel i tider av krig och kris.
Under den sista perioden som kommerseråd avsatte han tio procent av sin arbetstid för att läsa historia, till en början vid Stockholms universitet, sedan i Uppsala. 2010 disputerade han i historia vid sitt gamla lärosäte.
– Jag skrev en avhandling om högerriksdagsmannen Christian Lundeberg, och svensk-norska unionskrisen 1905. Han var min mormors far, och jag hade tidigare alltid varit tveksam till honom som gestalt. Han skulle snarast ha kallats mörkblå i dag, och var mot allmän rösträtt – för att inte tala om kvinnlig rösträtt! Men han befanns vara den ende personen som kunde bli statsminister under unionsupplösningen, där han spelade en central roll för den fredliga utvecklingen.
Även om Bo G Hall inte blev journalist har han skrivit mycket under åren. På soffbordet mellan oss ligger ett dussin böcker av hans hand om vitt skilda ämnen, men med en gemensam och klar bäring åt kulturhistoria.
Han har skrivit om bland annat älvbåtar i Ådalen, om Bellmans miljöer i Stockholm, om Ångermanland, om Hägersten, och när GH nation fyllde 350 år redigerade han jubileumsboken. Som nybliven Uppsalabo har han börjat leta Bellmanspår även i Uppsala.
– Movitz vet hur det är att vara student i Uppsala, säger han och skrattar. Sitt första större offentliga framträdande i nya hemstaden gör Bo G Hall under Kulturnatten 14 september.
– Jag tycker om att skriva limerickar och spexrim och ska föreläsa om det på Gustavianum då.