Att skriva är nästan detsamma som att andas för Yrja Bly, och hon säger på fullt allvar att hon inte skulle kunna leva om hon inte fick skriva. Och skrivit har hon gjort i nästan hela sitt liv.
Yrja Bly är född i Nyköping och växte upp på landsbygden, ett oväntat sladdbarn som kallades Pyret. Hennes pappa var ladugårdskarl, vilket medförde att barndomen präglades av många flyttar till olika gårdar i Södermanland och Uppland.
Hon tyckte tidigt om att skriva och läsa, och redan som barn läste hon arbetarförfattare som Vilhelm Moberg, Jan Fridegård och Moa Martinson - som alla skildrade miljöer liknande den hon själv växte upp i.
– Jag vet egentligen inte var intresset att skriva kommer ifrån. Kanske är skapandet ett arv efter mamma, som tyckte om att teckna och måla med vattenfärg. Och min morfar var smed, säger Yrja Bly, som också här ser en parallell till det egna skrivandet.
– Att skriva är också ett hantverk, liksom smedens. Jag är inte den som sätter mig ner och väntar på inspiration.
I skolan var uppsatsskrivning favoritämnet. Medan klasskamraterna stönade över uppgiften hade hon själv skrivit klart sin uppsats nästan innan fröken hunnit läst upp de olika uppsatsämnena. Och i alla år har hon skrivit brev och dagbok.
Efter nian började Yrja Bly städa rum och arbeta i disken på Eksjö Stadshotell. Till Uppsala flyttade hon 1976, och det var kärleken som förde henne hit till stan.
– Kärlek kan få mig att flytta varsomhelst. Det är en stark kraft. Däremot har jag aldrig flyttat från något, bara till något, säger hon och skrattar.
Sitt första intryck av Uppsala minns hon mycket väl.
– Jag åkte bil med min sambo på Kungsgatan och tänkte: ”Herre gud, vad mycket bilar”. Jag är ju uppväxt på landet och hade aldrig förut sett så många bilar på en gång, säger Yrja Bly som bosatte sig i Gottsunda där hon också hade sitt distrikt som tidningsbud. 1979 övergick hon till att arbeta inom hemtjänsten i Eriksberg. Parallellt läste hon in gymnasiekompetens på vuxengymnasium.
– Visst var det en jobbig tid, och jag hade inte så mycket tid över till annat. Men då var man ung och entusiastisk, allt var roligt och gick fort och lätt, säger Yrja Bly som jobbade i hemtjänsten i Uppsala kommun fram till 1998. Men arbetet förändrades och blev alltmer stressigt, minns hon.
– Allt som var roligt och viktigt inom hemtjänsten togs bort, och man hann knappt prata med de äldre.
Yrja Bly var sedan arbetslös ett år, och då passade hon på att skriva. Hon köpte en begagnad dator och satte igång.
– Jag hade så många idéer och tankar om vad jag ville skriva om. Ofta är det händelser som jag blir glad eller arg över. Ibland händer det mitt i skrivprocessen att berättelserna tar över och huvudpersonerna i texten börjar leva sitt eget liv, säger Yrja Bly som fått berättelser publicerade i bland annat Kommunalarbetaren, Allas och Kvällsstunden.
– Tillfredsställelsen att få skriva är egentligen tillräcklig, fast det är ju kul om andra får läsa det också.
Efter sitt ”skrivår” började hon 1999 jobba som personlig assistent i Uppsala, men övergick sedan till att bli ledsagare, ”ett jobb med mycket frihet och liten lön”. På fritiden fortsatte hon att skriva.
En dag föreslog en av hennes söner att hon skulle testa en ny genre: att skriva en kontaktannons.
– Han tyckte jag behövde sällskap, och propsade på att jag skulle göra det. Jag gjorde det, men tänkte att det i alla fall inte kommer att bli något, säger Yrja Bly som var mycket specifik i sina krav i kontaktannonsen: ”... goda bussförbindelser krävs och har inga planer på att flytta”.
Annonsen publicerades i tidningen Land, och hon träffade sin Ingvar från Morgongåva första gången 2010. Hon ler när hon berättar om honom, och hur han läser igenom hennes texter eftersom hon själv har en släng av ordblindhet.
– Våren 2011 flyttade jag till Morgongåva och kom tillbaka till landsbygden igen. Det känns som om cirkeln är sluten.