Att Anders Götesson började köra lastbil var närmast en självklarhet. Både farfar och pappa var åkare, och drev Örbyhus Åkeri.
– Det var självklart att jag skulle bli lastbilschaufför. Men hade inte pappa varit åkare, då hade jag nog gått till sjöss, säger Anders Götesson, som är en både res- och äventyrslysten person.
Anders Götesson gick folkskola i Örbyhus och realskola i Tierp. Sedan läste han ett år på den då nyöppnade Centrala verkstadsskolan i Uppsala, nuvarande Bolandsgymnasiet.
– Jag bodde på ett elevhem i vad som numera har blivit skolans musikavdelning. Och eftersom jag i dag arbetar på min gamla skola skulle man kunna säga att cirkeln är sluten, säger Anders Götesson.
I 20 år arbetade han sedan som lastbilschaufför och körde över hela Sverige. Han sov oftast i sin hytt.
– Man blir lite kuf av att köra lastbil, säger Anders Götesson och berättar om hur det känns att sitta i sin ensamhet i hytten, timme efter timme, mil efter mil.
På somrarna körde han för S:t Eriks Betong, på vintrarna var det sågat virke som gällde. Och mottagarna av lasten var speciella.
– Virket gick till fängelser, alkoholistanstalter och ungdomsvårdsskolor, och deras snickeriavdelningar. Det gjorde att jag till slut blev väl förtrogen med insidan av de flesta anstalter, och under åren lärde jag känna en del av de intagna.
På 1970-talet började han resa i Asien. Sri Lanka är ett favoritmål dit han och hustrun ofta återvänt, och Thailand besökte han första gången redan 1978.
– Man såg aldrig en svensk barnfamilj där på den tiden. Thailand var ett ställe för äldre ensamma herrar som ville träffa damer.
Anders Götessons längtan efter äventyr gjorde att han tog ett jobb som resemontör utomlands. Det började med att han fick uppdraget att montera ett filter för ett mejeri på Irland, och fortsatte sedan med jobb i bland annat Italien och England.
När han återvänt till Sverige fick han uppdraget att starta transportteknikämnet på Bolandsgymnasiet. Men eftersom han själv inte var behörig lärare fick han inte undervisa. Så i början av 90-talet gick Anders Götesson Lärarhögskolan för att få formell kompetens.
– I samband med det skulle jag göra ett projektarbete och fick ett erbjudande att åka till ett Sidaland för att göra en slutrapport. Den handlade om Scanias chaufförsutbildning i Dar es-Salaam i Tanzania, och var rätt grundläggande. Folk behövde lära sig hur växellådorna fungerade och var oljestickan satt.
När Sida sedan startade sin chaufförsutbildning i landet nappade Anders Götesson direkt. Han flyttade till Afrika med sin hustru, och jobbade med blivande lastbilschaufförer i 2,5 år.
– Där fick jag vänja mig vid att bara göra hälften av vad jag räknat med att hinna varje dag. Folk dök inte upp, och korruptionen gjorde att allt blev krångligare och tog längre tid. Det roliga är att skolan finns kvar än i dag. Många utvecklingsprojekt havererar just på grund av korruption.
När han återvänt till Sverige startade han en transportteknisk utbildning i Kristinehamn, och senare en liknande utbildning i Norrtälje, där han jobbade i 6,5 år.
– Jag tycker om att starta grejer, säger Anders Götesson som de senaste åtta åren varit transportlärare i Uppsala. När han är ledig hälsar han gärna på sin mamma Frida som är 98 år och bor på Ritargatan. Efter intervjun ska han cykla dit och hälsa på henne. På diskbänken står en grupp saintpaulior och pelargoner som hon ska få.
Att cykla är ett naturligt sätt för Anders Götesson att ta sig fram, och han tar gärna med kaffetermos och mackor på sina utflykter. Någon bil har han däremot inte:
– Det är nog ovanligt att vara transportlärare och själv inte ha bil. Men det är mycket bekymmer med en bil, och det är nyttigt att röra sig. Förr hade jag ju ett fysiskt ansträngande jobb, men som lärare sitter jag mest.