När höstterminen på Grafiskt utbildningscenter, GUC i Uppsala startade i augusti fanns inte läraren Margaretha Stjernefeldt på plats. Hon hade påbörjat sin tjänstledighet och vaknade i lugn och ro hemma i sängen.
– Det hade ju varit dåligt väder innan och precis den dagen kom solen. Jag tog kaffe och macka med mig ut i trädgården och satt och njöt, berättar hon.
På GUC undervisar hon annars i svenska, historia och svenska som andraspråk.
– Men framför allt ser jag mig själv som litteraturvetare. Litteraturvetare i Uppsala, det har jag velat bli sedan jag var liten, berättar hon.
Det var på biblioteket hemma i Ytterhogdal i nordvästra Hälsingland som drömmen uppstod. Där upptäckte hon böckerna, och när familjen besökte släkt i Uppsala förälskade hon sig i staden. Men det skulle dröja innan det blev något Uppsala. Istället flyttade hon till Jämtland och bodde många år i trakterna kring Östersund innan hon som 38-åring började studera på Uppsala universitet.
– Det var flera som var lite äldre som gick samma kurs. Litteraturvetenskapliga institutionen höll till på slottet då och vi satt bland gustavianska möbler och hade utsikt ut över stan. Kan det bli bättre?
Hon tycker inte bara om att läsa utan har också alltid älskat att skriva själv. Aldrig regelrätt dagbok, men ofta om händelser som har inträffat i hennes liv. Dessutom skrev hon under en period låttexter till ett dansband hemma i Jämtland och för några år sedan skrev hon boken Tjejer har streck: mensboken för unga tjejer och gav ut på eget förlag.
– Jag har en syster som är sjuksköterska och som letade efter bra läsning åt en flicka som hade fått mens redan när hon var tio år. Men de böcker som fanns var mer anpassade för vuxna och hon bad mig att skriva en bok för yngre.
GUC-kollegan och illustratören Rakhsha Razani har gjort bilderna i boken och de båda har även samarbetat kring en bok om klimakteriet, som väntar på att bli klar.
– Jag har klarat mig bra själv från klimakterieproblem, men har vänner som har haft väldigt jobbigt. Mens och klimakteriet är ju sådant som har varit väldig tabu att prata om, säger Margaretha Stjernefeldt och tillägger att något är på väg att hända i vart fall när det gäller mens. Serieskaparen Liv Strömquists sommarprat ifjol och artisten Annika Norlins i år har öppnat dörren, menar hon.
– Jag tror att det är lättare för någon som redan är känd att ta upp ämnet. När jag och Rakhsha hörde av oss till bokförlagen var det ingen som ville ge ut vår bok.
I skolan försöker hon framförallt få sina elever att förstå vikten av att kunna läsa och skriva riktigt bra. Annat kan de läsa in senare i livet, menar hon. Av samma anledning såg hon för tolv år sedan till att bli legitimerad lärare i svenska som andraspråk.
– Jag hade så många invandrarelever i mina klasser och kände att jag ville kunna hjälpa dem på ett bättre sätt. För det behövs verkligen. Det är ett jätteroligt ämne att undervisa i. Jag lär mig själv en massa om elevernas kultur, om seder och maträtter.
Skolan återvänder hon till efter avslutningarna i juni. Då börjar arbetet med att beställa material och annat inför höstterminen. Därmed slipper hon studentdagen som hon annars tycker kan kännas lite tung.
– Jag känner mig som en kvarsittare när eleverna tar studenten. De går vidare och jag blir kvar, säger hon.
Fast givetvis blir hon inte kvar för evigt. När hon kommer tillbaka är hon nästan 61 år. Men någon pensionär tänker hon aldrig bli.
– Jag kommer alltid att fortsätta jobba även om det inte alltid kommer att vara som lärare.