David Henley är född i New York och bodde där sina 12 första år då familjen flyttade till Washington DC. Efter grundskolan fortsatte studier på universitetet. Hans intresse var naturvetenskap, och kemi och biokemi blev hans studiefokus. När han erbjöds ett stipendium till Uppsala universitet tyckte han att det var spännande. Det som bara skulle bli några månader i Sverige blev mycket längre när hans professor på Fysikaliska kemiska institutionen frågade om han ville stanna kvar och doktorera. Fem år senare disputerade han.
– Under den här perioden hade jag gift mig och fått två barn och eftersom jag hela tiden tänkt att jag skulle återvända hem så flyttade vi alla till USA där jag gjorde min postdoc på Princeton University, säger David Henley.
Efter en tid med forskningen ville han läsa medicin och började med det samtidigt som han undervisade i biokemi för att försörja familjen. Fyra år senare var han utbildad läkare och familjen återvände till Sverige.
– Vi hade varit i USA i cirka åtta år och min dåvarande hustru ville hem för att slutföra sina studier.
Det tog några år innan han hade sin svenska läkarlegitimation. När han fått sin legitimation sökte han sig till barnkliniken där han blev barnläkare.
– 1981 fick jag möjlighet att arbeta i ett palestinskt flyktingläger i Libanon under tre månader. Det var förstås ett stort steg för mig och min familj att jag skulle åka, jag hade ju tre barn då, men det kändes viktigt.
Tillsammans med två sjuksköterskor skulle David Henley i Palestinagruppens regi jobba på en klinik i flyktinglägret som hade cirka 20 000 flyktingar.
– Min resa dit ändrade mitt liv. Fattigdomen, trängseln och den utsatthet som fanns där var svår att se.
När tre månader gått fortsatte han till ett sjukhus 15 km utanför flyktinglägret och satte upp en barnklinik där. Han blev kvar ytterligare fyra månader innan han återvände hem.
Tillbaka i Sverige valde David Henley att satsa på en specialistutbildning i barnneurologi. Han blev överläkare på barnkliniken/ habiliteringen, där han trivdes mycket bra med både medarbetare och arbetsuppgifter och blev kvar till sin pensionering för tre år sedan. Hans engagemang för barn med neurologiska funktionshinder tror han kommer från den egna uppväxten, med en pappa som hade en cp-skada.
– Jag hade handikappkännedom från unga år och kände mig inte alls främmande för detta, förklarar han.
Sedan 1985 har David Henley regelbundet rest till Västbanken och Gaza för att jobba med olika projekt för barn med funktionshinder, nu senast framför allt barn med autism men innan dess även för barn med många andra funktionshinder. Hans engagemang i området fortsätter genom olika uppdragsgivare.
– 1990 startade Sida genom Diakonia ett rehabiliteringscenter i Ramallah på Västbanken, huvudsakligen för traumatiskt ryggmärgsskadade ungdomar. Jag anställdes som läkare i projektet. Det var då jag träffade min nuvarande fru Lisa som jobbade som arbetsterapeut i det svenska rehabiliteringsteamet, säger David Henley som under den här tiden också var med och startade ett projekt med Community Based Rehabilitation, CBR. CBR:s fokus är att träna det icke-professionella nätverk som finns runt en patient för att kunna bygga in träning i vardagslivet.
2005 åkte han tillsammans med sin familj till Jerusalem under ett år för att fortsätta utveckla CBR. Samtidigt undervisade hans hustru på Bethlehem University. Han har tillsammans med barnpsykiater Henrik Pelling jobbat med Gaza Community Mental Health Programme i olika projekt sedan 25 år tillbaka. För närvarande driver de ett projekt för barn med autism tillsammans med logoped och psykolog från barnhabiliteringen i Uppsala.
– Det är solidaritet och professionalism som är drivkraften.