Han är född i Gällivare. Föräldrarna är tornedalingar och i hemmet talades meänkieli – ett språk han själv förstod som barn.
– Men i dag är det inte mycket jag begriper.
När fadern slutade i gruvan flyttade familjen till Västerås där han fick arbete som bergsprängare. Thomas mamma var hemma och skötte om de fyra sönerna, och tog ibland städjobb.
– Det var ett tryggt, kärleksfullt arbetarhem. Än i dag är familjen jätteviktig – både mina föräldrar och svärföräldrar, säger Thomas och berättar om en uppväxt med många glada och ibland högljudda diskussioner om vad som var rättvist och inte rättvist.
– Även om mina föräldrar inte läste böcker var de väldigt intresserade av samhällsfrågor. Trots att ingen i släkten varit politiskt aktiv, så var det en miljö som uppmuntrade till samhällsengagemang.
Alla barndomens somrar tillbringade han i Junosuando, en liten by vid Torne älv, där hans mamma har sina rötter.
– Där känner jag verkligen mina egna rötter än i dag.
Han hade turen att gå i en bra skola, och beskriver lyriskt Västerås på 70-talet, med kvartersbibliotek och ungdomsgårdar.
– Det gav fantastiska möjligheter i livet. Dörrarna stod öppna.
Den unge Thomas tyckte om att läsa och ägnade sig gärna åt spontanidrott: landhockey och fotboll. De bruna radhusen där tjänstemannabarnen bodde spelade mot barnen från de vita flerfamiljshusen.
Hans beslut att läsa vidare efter gymnasiet väckte enbart positiva reaktioner.
– Ingen annan i släkten hade gjort det.
Under 80-talet började han engagera sig politiskt i SSU, och det var i det sammanhanget han träffade sin blivande hustru Susanne. 1985 kom han till stan för att plugga, och tog en fil lic i nationalekonomi. Efter examen från förvaltningslinjen gick han forskarutbildning.
– Vi var ett halvdussin doktorander som satt i en barack intill dåvarande HumCentrum. Det var en kul tid, med mycket av intellektuell diskussionsglädje, säger Thomas som blev forskningsassistent i Fackföreningsrörelsens Institut för ekonomisk forskning. Han fortsatte sin politiska bana i Uppsala, där han satt i kommunfullmäktige, i skolstyrelsen och i styrelsen för Uppsalahem AB.
När Socialdemokratiska studentförbundet bildades 1990 blev han dess vice ordförande. I samband med riksdagsvalet 1994 blev han partiets ungdomskandidat för partiet. Thomas hade precis tagit sin lic-examen och till sin egen stora förvåning hamnade han i riksdagen.
– Det var en mycket stor förändring. Vi hade just fått vårt första barn, och nu fick vi planera om. Barn måste ha sina föräldrar, säger han bestämt. När han sedan fick frågan av Göran Persson om han ville ingå i den nya regeringen blev han så ställd att det enda han fick ur sig var ett: "Å, fan!"
Thomas var riksdagsledamot 1994–2012, skatteminister och biträdande finansminister 1996-98, utbildnings- och forskningsminister mellan 1998–04, närings- och handelsminister mellan 2004–06, vice ordförande i näringsutskottet mellan 2006-08 samt vice ordförande i finansutskottet 2008 till 2011. 2007-11 var han ordförande i Socialdemokraterna i Uppsala län. Han upplevde (till skillnad från en del andra) Göran Persson som "en mycket bra chef".
– Många tror att han detaljstyrde. Men jag hade stort handlingsutrymme så länge jag kunde förklara mina mått och steg. Det var fantastiskt att som ung politiker känna ett sådant förtroende.
Och den berömda Perssonska retsamheten var honom inte främmande.
– Jag känner igen de där tråkningarna från mitt eget hem. Den där vänskapliga, hjärtliga retsamheten är ett sätt att tala till varandra, och en klassgrej. När jag kom hem som minister hände det inte sällan att jag fick avhyvlingar av farsan.
Sedan 2012 är Thomas vd på Sveriges bankförening. Där jobbar han med bankernas infrastruktur och försöker påverka Bryssel och Stockholm vad gäller lagar och regler. Han besöker medlemsbanker och konferenser, och har allmän koll på vad som hände i ekonomiska frågor.
– Jag tycker att det är jättespännande med banker och finansmarknader.
Vad gäller politiken är han i dag fullt nöjd med att "sitta på läktaren".
– Eftersom jag har god kontakt med de styrande får jag mitt lystmäte av insidesinformation, säger han innan han går hem för att laga middag till familjen.