Besatt av skapandet

Tarik Saleh är den hyllade och prisbelönta regissören bakom biofilmer som “Metropia", “Tommy" och den aktuella “The Nile Hilton Incident", som hade världspremiär i USA 21 januari.

– Det är väldigt stort och speciellt att ha världspremiär i USA samma vecka som Donald Trump inträder som president. Filmen är skrämmande aktuell, säger han när han ännu befinner sig i Sverige.

Om en stund ska han medverka vid filmens slutmix i Europa sound productions lokaler i Filmhuset i Stockholm.

Känd och berömd internationellt är han långt ifrån sin problemfyllda uppväxt i en Stockholmsförort.

– Jag gjorde en del saker som inte var lagliga, som att stjäla. Jag skulle inte vilja att mitt barn skulle växa upp så…

Vändpunkten kom när han var 17 och flyttade från mamma till pappa.

– Pappa fick ordning på mig. Han sa att det jag höll på med var skit, att skolan var viktig.

Ungefär samtidigt skapade han graffitimålningen “Fascinate" i industriområdet Bromsten tillsammans med graffitikonstnären Patrik Circle.

– Idén var att hela väggen skulle “explodera", vi ville att det skulle vara så tufft som i New York. Lite barnsligt tänkt…

Denna dröm blev både verklighet och, så småningom, Sveriges första k-märkta graffitimålning.

– Det betydde allt för mig, visade att allt var möjligt. När du vet att dina drömmar kan bli verklighet måste du ta ansvar för dem.

Med en filmare till pappa och därför ett tidigt stort intresse för film låg drömmen om att gå i pappans fotspår nära tillhands. Med internationell stjärnglans och filmbudget på 40 miljoner kronor - vad är drivkraften?

Kan de vara de klassiska – berömmelse, sex, pengar?

Han storskrattar.

– Det är bortom drivkrafter, det är besatthet! Det är en känsla att jag måste göra det. Filmskapandet liknar graffitimålningen - du målar på natten och på morgonen finns det någonting där ur ingenting.

– Varje gång försöker jag att spjärna emot och ifrågasätta mina filmprojekt. Varför? För att mina projekt har blivit så stora och involverar så många människor och så mycket pengar. Det är mer krigföring än konst och min roll är generalens - att få mina soldater att offra sig för något som kan vara meningslöst.

Dessa stora projekt har fött en längtan till det ursprungliga: att skapa en värld i det lilla. Att måla en akvarell eller att skriva och hitta på en historia.

– Det är det roligaste.

Men film har en tämligen destruktiv avigsida, medger han.

– Filmen är viktigare än jag. Den tar enormt anspråk och raderar allt annat. Relationer - allt. Film kan riktigt förstöra dig. Det är skrämmande.

Räddningen är ett litet flickebarn på ett år och tre månader.

– Jag är mycket tacksam för min dotter, som har räddat mig från denna besatthet och gjort att mitt liv känns mer sansat. Jag är fortfarande besatt, men jag vet att min huvuduppgift är att ge henne så bra liv som jag någonsin kan. Det räcker att hon får lite feber för att jag ska skita i filmen. Då får alla andra vänta, säger Tarik Saleh. (TT)