Björn Holmgren växte upp i Haraker i Västmanland där fadern var skollärare och kantor och modern hushållslärarinna. Vid mycket unga år kom han till Uppsala för studier i matematik och fysik som kröntes av en avhandling i meteorologi. Hans yrkesliv ägnades åt klimatförändringarna över tid utifrån mätningar i glaciärer.
Genom sin forskning kom han, och tidvis även familjen, att vistas i Alaska, på Devon Island och på Svalbard, och under lång tid var han verksam i Abisko, där han var chefsmeteorolog och biträdande föreståndare för forskningsstationen där (ANS). Han var en av deltagarna i Ymer-expeditionen 1980.
Under studietiden var Björn aktiv på V-Dala nation och där träffade han Lisbeth från Ullvi gård i Västmanland, vår faster. Björn var en okonventionell och originell person som med sitt inträde i familjen ruskade om den mer konservativa miljön på Ullvi.
För oss, Lisbeths brorsbarn, uppfattades Björn till en början som en litet speciell person; han behandlade oss som jämlikar samtidigt som man aldrig visste om han var allvarlig. Vid julfirandet på Ullvi och andra familjesammankomster lättade han alltid upp stämningen med sin speciella, litet torra akademiska humor, och hans debattlust kunde sätta fart på vilken tillställning som helst. Att diskutera var Björns livsluft. Han hade i grunden ett vetenskapligt förhållningssätt med höga anspråk på att man skulle utgå från fakta, men han hade också ett starkt politiskt och idealistiskt engagemang och diskussionerna kunde bli både långa och hetsiga. För oss yngre släktingar var det inspirerande och flera av oss har valt forskarbanan.
Ett helt yrkesliv på glaciärer och i Lappland ledde till ett stort engagemang för fjällvärlden och efter pensioneringen ägnade han mycket tid åt bland annat samernas rättigheter och jaktfrågor.