Dagens intervjuperson Gun Ahlberg är en eldsjäl som i hela sitt liv har brunnit för kultur i form av litteratur och musik – och inte minst för att sprida kulturupplevelser bland sina medmänniskor.
Gun Ahlberg är född i Uppsala, och bodde i Hedemora innan hon sju år gammal flyttade till Uppsala med sina föräldrar. Familjen bodde först i Svartbäcken och bosatte sig senare på Gropgränd, granne med universitetet.
Hennes mamma var musikutbildad och fick en tjänst som pianolärare vid kommunala musikskolan, och hennes pappa blev affärsjurist hos stans storbyggmästare Anders Diös.
– Mitt första minne från Uppsala är hur jag, min mamma och min syster gick och badade vid Centralbadet i Uppsala. Det var en stor upplevelse – ett enormt bad som nästan liknade ett palats, säger Gun Ahlberg som började skolan i Domarringen.
Musiken har gått som en röd tråd genom hennes liv, och hon började tidigt att spela piano, dock inte för sin mamma, som var utbildad både utomlands och i Stockholm.
– Hon lade ner sin karriär när hon gifte sig, som kvinnor ofta gjorde då. Jag minns att hon spelade för oss barn och gjorde små tablåer av bland annat Alice Tegnér-visor.
På 1960-talet började Gun Ahlberg läsa humaniora vid universitetet: nordiska språk, litteraturvetenskap, folklivsforskning och ett ämne som kallades kommunikationsvetenskap. Efter sin fil kand-examen fick hon ett Ams-jobb på universitetsbiblioteket, och därpå en anställning som biblioteksassistent i Östhammars kommun.
– Jag körde bokbussen på småvägarna däruppe, och upplevde väl ett och annat äventyr, säger Gun Ahlberg, som då bodde i Alunda, i sann gröna vågen-anda.
Sedan fick hon tjänsten som filialföreståndare i Gimo, en ort som då präglades av flyktingmottagningen där.
– Man får kontakt med människor på ett helt annat sätt på en liten plats. Jag trivdes helt suveränt bra i bruksorten Gimo och var med i samma kvinnogrupp som journalisten Åsa Moberg, som bodde i trakterna på den tiden, säger Gun Ahlberg som hade goda kontakter med de invandrare som hamnade i Gimo.
Hon kände emellertid att hon behövde en formell utbildning, och gick åren 1979–1980 Bibliotekshögskolan i Borås.
– Att plugga igen var en fantastisk nytändning. Mot slutet av utbildningen fick man lära sig lite om datorvärlden, minns hon.
Som nyutexaminerad bibliotekarie fick Gun Ahlberg 1983 tjänst i Enköpings kommun, en tjänst som var minst sagt omfattande: med fyra grundskolor plus filialföreståndartjänsten på Örsundsbrobiblioteket, som är ett integrerat skol- och filialbibliotek.
– Jag minns att jag var otroligt imponerad av skrivmaskinen på biblioteket som kunde sudda ut text och gjorde Tipp-ex obehövligt, säger Gun Ahlberg, som arbetat vid biblioteket i Örsundsbro i nästan 30 år. Under åren har hon blivit en institution för elevernas läsintresse, och dessutom fungerat som en extra vuxenresurs.
– Många elever tyr sig till skolbibliotekarien. Ett skolbibliotek ska vara en lugn frizon, säger hon bestämt.
Gun Ahlberg startade bokprat och boksamtal för eleverna, med läsning och genomgång av böcker. Hon har alltid varit noga med att samtalen ska äga rum i biblioteket.
– För min egen del innebar de här bokpraten att jag nästan läste ihjäl mig på barn- och ungdomslitteratur. Men fortfarande är böcker det bästa jag vet. Man upplever så mycket genom litteraturen. Jag har under mitt yrkesliv försökt sprida de känslorna vidare, både till barn och vuxna, säger Gun Ahlberg, som kommer att ägna en del av sin nyvunna frihet åt att resa till fjärran platser i sällskap med sambon Egon.