Han är uppvuxen i Göteborg, i ett kristet hem som han beskriver som ”en mild form av schartaunismen”, och härstammar från en lång rad halländska bönder.
– Min yngste farbror var missionär i Afrika och blev sedan den förste lutherska biskopen i dåvarande Sydrhodesia, säger Bertil som kan stoltsera med att tillhöra den krympande skara urgöteborgare som är född innanför vallgraven.
Den unge Bertil var idrottsintresserad, speciellt av fotboll, han läste, byggde modellflygplan och blåste flöjt i skolorkestern, men framförallt tecknade och målade han.
– Ända sedan jag kunde hålla i en penna har jag ritat och kluddat. Det har varierat i intensitet under åren i akademien, men det har alltid känts som ett behov och en nödvändighet att få göra något som är totalt olikt yrket. När jag sysslade med hebreisk syntax kunde det vara skönt att få ta tag i pennor och penslar, säger han medan vi går in i hans lilla ateljérum, där en vit målarrock av märket Fristad hänger bakom en dörr.
Bertil har deltagit i Uplands konstförenings jurybedömda salonger och även haft ett flertal separatutställningar. Just nu står en stor duk på stafflit, ett abstrakt arbete i starka färger.
– Jag målar snällare saker också, försäkrar han, och berättar att han har svårt att hålla sig till en enda stil, att han inte vill välja mellan non-figurativt och föreställande.
– Om man inte är yrkeskonstnär kan man roa sig med att leka på mer än en gård. Men ska man leva på det måste man nog renodla sin stil. Det roliga är att det finns mer än en väg att traska på. Det gäller både konst och litteratur.
Lika eklektisk som hans konst är hans litteratur. Arbetsrummet kläs av bokhyllor med allt från The New Oxford Annotated Bible till Richard Dawkins The Ancestor ´s Tale. Dawkins är en favorit; och Bertil delar hans skeptiska inställning i religiösa frågor.
Han berättar om krigsåren och de nära kontakterna mellan Göteborg och Norge/Danmark, om hur staden präglades av broderfolkens öde. På sin skolväg mötte han ibland Torgny Segerstedt, chefredaktör på antinazistiska Göteborgs Handels- och Sjörfartstidning.
– Han gav ett ståtligt intryck där han kom gående till redaktionen, omgiven av sina grand danois-hundar, minns Bertil, som är tacksam över att ha fått växa upp i ett engelsksinnat hem.
– Mina föräldrar avskydde nazister. Men jag hade en kamrat i läroverket vars far var militär och ivrig nazist, Vi hade gemensam skolväg, men när vi passerade kiosken med löpsedlarna om kriget blev vi alltid osams.
Läroverksåren på 40-talet beskriver han som det mest demokratiska sammanhang han någonsin vistats i.
– Det var bara hur man var som person som spelade roll. Pengar och anor betydde ingenting, säger Bertil som under gymnasieåren intresserade sig alltmer för filosofi, språk och teologi, och gärna läste den unge Bo Giertz´ böcker. Vid Göteborgs högskola läste han ämnen som intresserade honom: grekiska, semitiska språk och teoretisk filosofi, och läste sedan teologi i Lund, där han doktorerade på en textkritisk granskning av Klagovisorna, särskilt den gamla syriska översättningen.
– Då visste jag inte att jag i framtiden skulle komma att arbeta med just det, säger Bertil, och syftar på det kvartssekel han arbetade med nya bibelöversättningen. Han studerade en tid vid Svenska institutet i Jerusalem 1953, och tillbringade ett stimulerande läsår vid Cambridge University 1957-58. Efter åren i Lund fick han en professorstjänst i Gamla testamentets exegetik Vid Åbo Akademi, där han arbetade 1964-76. Därefter följde arbetet med översättningen av den nya bibel som kom vid millennieskiftet. I ett kvartssekel var han heltidsanställd ledamot av Bibelkommissionens gammaltestamentliga översättningsenhet med huvudansvar för textkritik och hebreisk filologi. Han uppskattade särskilt samarbetet med de poeter och författare som ingick i kommissionen.
– Jag är oerhört glad och tacksam över att ha fått uppleva detta. Jag hade turen att födas i rätt decennium, med en vetenskaplig inriktning som passade.