Hon har just lämnat in papper för att byta ut dopattestens Kerstin till sitt livslånga smeknamn.
– Jag ska fylla 50 som Tina, säger hon om det namn hon alltid kallats och förknippats med.
Kanske att hon också, någon gång efter 50, eller i nästa liv, planar ut en smula, hejdar sig från att ständigt vilja prova nya saker och får lite mer över till egna intressen. Detta efter ett vuxenliv som hittills till stor del präglats av att vara mamma till fyra älskade döttrar.
– Jag kommer att få ett bra liv efter detta, säger hon med ett skratt om alla roliga men intensiva år med döttrar i tonåren.
– Om de varit tonåringar från början, hade man väl bara skaffat en ...
Det roliga familjearbetet har inte hindrat henne från att vara mångsidigt aktiv, med flera jobb varav det bakom ratten som busschaufför hittills varat längst och varit minnesvärt. Hon talar varmt om tidiga morgnar ute på vägarna med bra koll på årstidsväxlingar och om hur tiden går fort i mötet med många trevliga människor, särskilt på landsorten.
– Jag jobbade på fabrik. Då såg jag varken ljus, mörker eller vad det var för väder, säger hon som jämförelse om en yrkessommar hon hellre glömmer.
På senare år har hon kombinerat tiden bakom ratten med uppdrag som utbildare i sparsam körning, en miljövänligare körteknik som spar bränsle och pengar åt bussbolagen och minskar koldioxidutsläppen.
– Det handlar om att utnyttja den levande kraften, att rulla mer och bromsa mindre. Och varför gasa fram till ett rödljus bara för att bromsa, säger hon.
Men nu bromsar hon in bussen och släpper ratten för att satsa mer helhjärtat på den egna firman, med butik i Tierp och verksamhet inom heminredning och möbelrenovering. Ett utslag av det hon betecknar som stor frihetstörst och en stark drivkraft att ständigt prova nya saker. Snickarlusten har funnits länge, men ovanligt hantverkskunnig har hon inte alltid varit.
– Jag fick en snickarbänk när jag var åtta år och jag blev mycket arg när det inte blev som jag ville. Men jag har blivit händig med tiden.
Företagsidén började med renovering av ett eget hus, där många gamla föremål låg och väntade.
– Det väckte ett intresse för historien bakom dem och en lust att hitta nya användningsområden.
Firmans idé är att renovera och göra om, efter kundens önskemål, gärna med oväntade färger, för att skapa personliga miljöer. Just nu pågår ett stort projekt med att forma ett företags kontorsmiljö i en äldre herrgård, där Ikeapraktisk funktion ska samsas med gamla ting och ursprungliga byggnadsstrukturer.
Handlaget växer med tid, övning och kurser i möbelomklädning. Det firman inte klarar av brukar lösa sig i nätverk med andra hantverkare. Men Tina Skytén är själv inte främmande för att anta nya utmaningar med snickarbyxorna på.
– Jag älskar maskiner, säger hon.
En svarv står högt på önskelistan.
– Tänk att själv kunna svarva till en ny knopp.
En överhandsfräs finns redan i verkstaden, men den är ännu oprövad.
– Man måste lära sig maskinerna också.
Allt enligt den nyfikna inställningen att försöka göra allt, ”inom rimliga gränser”, även om det inte alltid blir så himla bra de första gångerna.
Eller som när hon upptäckte slalomåkning förra vintern och klarade tuffa nedfarter redan efter några dagar.
– Det gick riktigt bra. Då tänkte jag; att jag har missat det här hela livet.
Med lusten att prova det mesta och en viss inneboende otålighet vill hon inte se alltför långt in i framtiden.
– Folk brukar säga till mig att jag måste ha ett mål. Men det händer ju saker på vägen som innebär att man tappar mål och fokus.
Hon vågar dock hoppas att den egna firman har utökat om fem år, så att den går att leva på.
– Jag är nöjd med att ha roligt när jag går till jobbet och att kunna betala räkningarna. Man behöver inte mer än vad som ryms i ryggsäcken.
Nästa sommar ska den till exempel packas för allt som behövs till toppen av Kebnekaise.