Svenska kyrkans mest centrala kyrkbyggnad i Bålsta, Kyrkcentrum, är något av en hemvist för komminister Kristina Ander. Tidigare har hon suttit i prästgårdar eller äldre kyrkor och arbetat, men ensamarbete är inget för henne.
– Nej, jag har valt det här jobbet för att jag tycker om att möta människor. Hit kommer så många.
Hon har velat bli präst sedan barnsben, då hon nästan i smyg gick med i baptisternas söndagsskola och sedan fortsatte inom Svenska kyrkans juniorverksamhet. Föräldrarna var inte kyrkligt intresserade.
– Jag vet inte var intresset kom ifrån, men på den tiden fanns inte många kvinnliga förebilder. Den första kvinnliga prästen vigdes när jag var tio år. Jag valde att bli lärare i stället, ett yrke som är likt prästyrket genom mötet mellan människor, säger Kristina Ander.
Hennes religionsundervisning blev särskilt populär då hon med liv och lust gick in för att genom drama förklara Bibelns historier för barnen.
Om inget hade hänt, skulle nog Kristina Ander fortfarande arbeta som lärare.
– Det som gjorde att jag blev präst var att flera nära personer dog under en kort tid.
Båda hennes föräldrar dog med ett halvårs mellanrum och droppen som fick bägaren att rinna över var att en sjuårig elev plötsligt avled under en helg.
– Jag blev mer eller mindre pressad att börja jobba med barn och sorg. Jag märkte att det är väldigt viktigt att göra gott för människor i sorg och kände att jag passade för att finnas där i sådana situationer. Så på så sätt kände jag kallelse till att bli präst, säger Kristina Ander.
Att börja en sexårig högskoleutbildning när man är 46 år kanske många drar sig för, men Kristina Ander är ett bra exempel på att det går att skola om sig ganska sent i yrkeslivet.
Samtidigt som hon arbetade heltid gick hon fem år i Uppsala och tog teol kand-examen samt gick ett år på Pastoralinstitutet i Uppsala.
– Ett halvår bodde jag i Rättvik. När jag kom hem var mina barn inte glada och kallade mig faktiskt för svikare, men så här senare i livet har de sagt att jag gjorde rätt. Speciellt min dotter tycker att jag har varit en sporre och det känns bra, säger Kristina Ander som tycker att fler kvinnor borde göra det de brinner för, även om det för stunden kan innebära vissa umbäranden.
Kristina Ander är uppvuxen i Västerås och i Stockholm. Till Håbo kom hon för fyra år sedan.
– Vi bodde i min mans föräldrahem i Heby då jag fick det här jobbet. Att pendla därifrån och hit var lite för långt. Samtidigt bor våra barn i Enköping, Avesta och Stockholm så det var ganska perfekt att komma närmare dem.
Paret bor nu med sina två hundar och en katt i Skokloster.
– Det är som att komma ut på landet när man kommer hem och det är skönt att ha så nära till naturen, säger Kristina Ander som också är mycket kulturellt intresserad.
Hennes uppgift, utöver att hålla gudstjänster, dop med mera, är att arrangera aktiviteter för medelålders Håbobor och uppåt. Något av höjdpunkten i den verksamheten är de kulturkvällar som man arrangerar en gång i månaden. Ulrika Knutson, Mark Levengood, Göran Skytte och Helle Klein är några av de kulturpersonligheter som kommit till lilla Bålsta för att tala.
– Intresset har varit stort, speciellt då Mark Levengood var här. Vi tog in 200 personer, fler stod på kö, men vi hade inte plats för alla. Det var verkligen roligt att så många kom för Mark Levengood var så bra och ödmjuk, säger Kristina Ander.
Fredagsträffar med underhållning är en programpunkt som blivit populär bland Bålstas äldre invånare. En annan verksamhet som Kristina Ander driver tillsammans med diakonerna i församlingen är så kallade Alphagrupper, samtalsgrupper för alla.
– Svenska kyrkan i Håbo har förutom den kulturella verksamheten mycket barn-, ungdoms- och socialverksamhet som blir allt viktigare när pengarna i kommunen tryter. Svenska kyrkan har det inte heller så gott ställt längre, men här i Håbo har vi faktiskt haft fler som stannat kvar som medlemmar än på annat håll. Jag hoppas att det betyder att invånarna tycker att vi gör nytta, säger Kristina Ander.