Då fanns det många barn i Tripolis

Alla barnen rusade till och blev fotograferade på Tripolis gård - och några veckor senare kunde man köpa kortet! Birgit de Vylder var tolv år och kommer väl ihåg den stora händelsen.

Året var 1930. En okänd ung man tog kortet. Birgit de Vylder kommer ihåg att han var stilig. Birgit är andra flickan från vänster i övre raden, hennes syster den fjärde flickan från höger i nedre raden.

Året var 1930. En okänd ung man tog kortet. Birgit de Vylder kommer ihåg att han var stilig. Birgit är andra flickan från vänster i övre raden, hennes syster den fjärde flickan från höger i nedre raden.

Foto: Fotograf saknas!

Uppsala2011-10-17 00:10

Birgit de Vylder, då Karlsson, hade precis kommit hem från ­skolan och stod och diskade när hennes lillasyster ropade på henne från gården. Hon drog ­kappan över underklänningen och satte på sig den obligatoriska ­hatten och rusade ner på gården.
– Där stod en ung stilig man och ropade att alla vi barn skulle ställa upp oss mot muren för fotografering. Efter några veckor kom han tillbaka och ville sälja fototografiet och min mor köpte ett, minns hon.

Efter att Upsala Nya Tidning hade gjort ett reportage om Tripolishuset­ i UNT Bostads­guiden (16 oktober 2010) kontaktade Birgit de Vylders systerdotter henne. Systerdottern berättade att bosatta i Tripolishuset nu håller på att skriva en bok om husets ­historia och ville veta mer. Birgit de Vylder, som nu är 92 år, reste då till Uppsala och tog med sig ­fotografiet.

Birgit de Vylder var på fotot tolv år. Hon bodde i Tripolishuset 1925 till 1946 med sin mamma, som var änka, och sina fem syskon.
– Vi bodde i gårdshuset i ett rum och kök. Det var finare att bo mot gatan, där bodde direktörer och disponenter. Men även i gårdshuset bodde det bankdirektörer, det var inte så uppdelat mellan ”arbetare” och de rika, berättar hon.

Hon tyckte inte att det var något märkvärdigt med dem som var mer välbeställda och det kändes aldrig som att någon var finare än någon annan i Tripolishuset.
– Det var inget jag tänkte på någon­ gång. Vi tyckte bara att de som bodde i de stora lägenheterna ofta var tråkigare, säger hon.

Birgit de Vylder minns tiden i Tripolishuset som rolig och bra. Det var nära till skolan (Vaksala­skolan som byggdes 1927 låg bara tvärs över gatan), till köttaffären, speceriaffären, mjölkaffären och till sömmerskor. I huset bodde även många barn.
– Det var många flickor som var födda 1918 som jag, vi lekte mycket på gården. Vi spelade brännboll, spelade kula, lekte tagare och hoppade­ hage. Och så bytte vi alltid­ hattar och mössor med varann­, berättar hon.

De i Tripolishuset som nu håller på och skriver en bok om husets historia har nu lyckats identifiera nästan samtliga av barnen på bilden. De skulle dock gärna vilja ha in fler gamla foton på Tripolis­huset.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om