Zala Pezdir har flera skäl att fira i år, hon kan fira både den egna 30-årsdagen och hemlandet Sloveniens 20-årsdag.
Hon är född och uppväxt i staden Celje, där hon började dansa innan hon började läsa och skriva.
Hennes mamma hade en dansskola, och Zala Pezdir växte upp i en miljö med barndansföreställningar och klassisk musik.
Hon och hennes storasyster medverkade i föreställningarna och dansade mycket hemma. Men det var hennes eget val att börja med dans, betonar hon.
– Det blev som en mänsklig rättighet att dansa i den speciella miljön. Jag behövde även kämpa för det ganska friskt en period i grundskolan när jag fick förbud att dansa av min mamma som också var min danslärare. Hon var inte så nöjd med mina insatser i grundskolan och tyckte att det räckte med att ena dottern, min storasyster, gick på balettgymnasiet.
Trots dansförbudet i några år började Zala Pezdir ändå till slut på balettgymnasiet i Maribor.
– Där var det rysk stil, och huvudlärare var en ukrainsk före detta prima ballerina. Hon var verkligen ingen bra pedagog, reflekterar Zala Pezdir.
I dag undervisar hon själv i dans på gymnasienivå.
Skoldagarna för baletteleverna var långa, först vanligt gymnasium som började klockan sju och på eftermiddagen balettgymnasiet som slutade kring 19. Men hon ser närmast förvånad ut när jag suckar medlidsamt över de långa skoldagarna.
– Brinner man för något så tycker man att det är viktigare att ägna sin tid åt detta än något annat. Det behöver inte vara roligt hela tiden.
Efter gymnasiet började hon att läsa etnologi och kulturantropologi vid universitetet i Ljubljana, båda ämnen som intresserar henne mycket.
– Det var en ren slump att det blev antropologi. Jag ville studera teater men kom in på andrahandsvalet. Efter en månads antropologistudier kände jag att det här är precis vad jag vill.
Hon tycker att antropologin har förändrat hennes sätt att se på tillvaron.
– Det är faktiskt lite som teater, fast bättre. Det handlar om att närma sig olika sociala verkligheter och att ständigt ifrågasätta sin mänskliga existens.
Våren 2005 kom hon som Erasmusstudent till Stockholm. Eftersom musik, däribland fiolspel, alltid varit viktigt i hennes liv tänkte hon passa på att bekanta sig med den svenska folkmusiken.
– Och i Stockholm träffade jag min kille. Därför är jag här, säger hon enkelt.
Hon skrev sitt examensarbete i antropologi om manliga balettdansare, vilket fick Universitetets pris, något som ges till tolv av universitets fyrtiotusen studenter per år.
En del av pengarna från priset gick till en cykel som nu rullar på Uppsalas gator.
Efter att ha flyttat till Uppsala läste hon till danspedagog på Danshögskolan i Stockholm. I dag jobbar hon som lärare i klassisk balett och modern dans vid Celsiusgymnasiets idrottsprogram och, sedan 2009, vid Uppsala Dansakademi. Där har hon elever från sexåringar till äldre professorer.
På sin fritid läser hon, skriver, spelar fiol och piano, dansar, eller går och fikar på något av Uppsalas kaféer.
– Fast jag saknar de slovenska konditorierna. Där kan man få riktiga tårtbitar, så när vi är i Slovenien kompenserar vi för det ensidiga prinsesstårteutbudet.
– Och jag går gärna på bikramyoga. Det är yoga i 40 graders värme vilket passar mig perfekt. Jag känner ett starkt sug efter värme, säger Zala Pezdir som fortfarande har familj och vänner hemma i Slovenien, dit hon åker två gånger om året.