Janya växte upp i Storvreta. Redan tidigt i uppväxten blev hennes mormor och morfar viktiga, och hon berättar kärleksfullt om dem medan hon avslutar sin frukost.
– De var missionärer båda två. Mormor upplevde kallelsen redan som barn. 1952 åkte de båt till Tanganyika (nuvarande Tanzania) för att missionera, och var ute i totalt 15 år. De byggde kyrkor, skolor och dispensärer långt inne i landet, där de också evangeliserade och påverkade människors liv, berättar Janya som inte nog kan understryka hur mycket morföräldrarna (nu döda) betytt för henne som person och för hennes kristna tro – djärva missionärer som oförväget reste till okända kontinenter utan att kunna föreställa sig vad som väntade dem.
– Mormor hade med sig en vedspis på båten till Tanganyika.
Genom morföräldrarna fick Janya, som då var liten, följa med till Livets Ord. Där fick hon småningom ett eget engagemang.
– Jesus har alltid varit verklig för mig, och jag har alltid haft en barnatro. Genom engagemanget i kyrkan utvecklades jag mycket i min tro.
Efter grundskolan började hon Katedralskolan, men kände efter ett år att hon ville pröva hur det var att gå i en kristen skola.
– Några kamrater gick på Livets ords kristna gymnasium. De verkade ha väldigt roligt samtidigt som de lärde sig mycket.
2003 tog hon studenten med inriktning mot språk, och vikarierade sedan som språklärare vid sin gamla skola. Därefter studerade hon teater och senare även ekonomi.
– Jag trodde inte att jag kunde leva på teater. Då kändes ekonomi som ett bra alternativ, säger Janya.
Hon har en magisterexamen i internationell ekonomi och en fil kand i dramapedagogik. En viktig period var 2007–2008 då hon tillbringade ett år i Kalifornien för att fördjupa sig i skådespeleri- och registudier.
– Det var livsförändrande och berikande. Teaterundervisningen var fantastisk, och jag lärde mig otroligt mycket. Kraven var helt annorlunda jämfört med här, det var mer ”hands on”– vi ledde projekt och hade dead lines. Jag märker i dag på elever att många har svårt med det, och tror att man gör dem en otjänst om de inte får lära sig att hålla tider. Att hålla tidsgränser blir nödvändigt inom teatern, understryker Janya.
Nu har hon regisserat ett 15-tal produktioner och har många och långa intensiva repetitionsperioder bakom sig. Hon identifierar sig starkt i rollen som just regissör.
– Jag älskar att se hur en idé långsamt förverkligas på scenen med hjälp av en ensemble, hur man genom teatern kan ta upp och belysa saker på ett sätt som låter publiken fundera själv.
Entreprenörskapet är viktigt för Janya som har eget företag. 2009 grundade hon ideella föreningen Teater Aros tillsammans med en vän. Föreningen arrangerar sedan sju år tillbaka bland annat projektet SPRAK – integration genom teater, och vänder sig till nyanlända flyktingbarn.
– Det är ett jättebra sätt att lära sig svenska: att få pröva olika vardagssituationer i en trygg miljö, säger Janya.
Hon berättar entusiastiskt om de tvåveckors teaterläger som SPRAK arrangerar om somrarna.
Pjäserna är alltid nordiska – man har spelat allt från Ibsens ”Vildanden” till Strindbergs ”Brända tomten”.
– Vi har superfint samarbete med Röda korset. När kursen slutar äter vi alltid jordgubbstårta och rätter från kursdeltagarnas hemländer.
Sin nuvarande tjänst som gymnasielärare och skolekonom på Livets Ords kristna skolor fick hon hösten 2013, och stortrivs på jobbet. Även här är det klassisk teater som gäller. 22 april har hennes teaterelever premiär på Shakespeares ”Stormen”.
– När jag ser tillbaka inser jag att jag hunnit med en hel del grejer i livet. Å andra sidan är ju 30 det nya 20!