Inte många svenska textilkonstnärer finns representerade både på Nationalmuseum och Moderna museet. Uppsalakonstnären Monia Westin är en av få, och i år firar hon förutom 75-årsdagen även 50 år som konstnär i egen ateljé.
Vi träffas hemma hos henne i den centrala lägenheten på sjunde våningen som bjuder på en hisnande Uppsalavy, med både slott, konserthus och domkyrka. Här har paret Westin bott sedan 2009, då de lämnade huset i Bergsbrunna.
Monia Westin är född och uppvuxen i Uppsala. Redan tidigt var hon en kreativ person och började i unga år arbeta på en reklambyrå. När varuhuset Forum 1952 slog upp portarna i Uppsala fick hon anställning som textare på dekorationsavdelningen.
? Fast jag drömde om eget skapande, och därför utbildade jag mig på Hemslöjdens vävskola för att kunna söka in på Konstfack. Där gick jag sedan mellan 1955 och 1959 på textillinjen.
Efter det fick hon arbete på Handarbetets vänner i Djurgården. Där vävde hon bland annat Lennart Rodhes första gobeläng Trädet, som var en beställning till Operakällaren.
Några år i början av 1960-talet arbetade Monia Westin tillsammans med Vanja Brunzell och Bibbi Widmark.
? Vi delade ateljé i ett gammalt hus på Dragarbrunnsgatan. Jag och Bibbi tryckte tyger och sydde kläder på beställning. Vanja var mest inne på hattar på den tiden.
Parallellt arbetade Monia Westin med sin egen konst. Den första separatutställningen hade hon på Nutida Konst i Uppsala 1963, då hon visade broderier och en dubbelväv från Konstfacktiden. När familjen flyttade till Bergsbrunna i mitten av 60-talet fick hon möjlighet att inreda en egen ateljé, där hon också fick plats att sätta upp sin vävstol. Nu satsade hon sin energi på gobelängvävning. Det första större arbetet hon sålde, 1966, var en dubbelväv till Svenska Amerika-linjen.
? Jag hade visserligen oftast beställningsarbeten, men även under perioder när jag inte hade det, så vävde jag. Jag har alltid jobbat, oavsett beställningar.
Under sina 50 år som konstnär har Monia Westin deltagit i mer än hundra utställningar, varav ett fyrtiotal separata. Ett hundratal av hennes konstverk finns representerade i offentlig miljö. Dessutom finns tre av hennes gobelänger på Nationalmuseum, och två av hennes blyertsteckningar på Moderna museet.
För fjorton år sedan drabbades Monia Westin av ett trauma som gjorde att hon fick svårt att komma tillbaka som konstnär. I samband med en utställning på Galleri Bild & Form i Västerås stals alla de sex gobelänger som ställdes ut.
? Många, många timmars möda vid vävstolen bara försvann. Polisen trodde att det var ett beställningsarbete, att gobelängerna försvunnit österut. Den där händelsen påverkade mig starkt, och det tog lång tid innan jag kunde väva igen, säger Monia Westin, som 2009 tilldelades Uppsala kommuns hedersmedalj för sin mångåriga kulturella gärning.
? Den poetiska stämningen och känslan i bilden är det viktigaste. Utgångspunkten för mina vävnader är för det mesta små skisser i akvarell eller gouache, säger Monia Westin, som även arbetar i andra textila tekniker.
? På senare år har jag tecknat mycket i blyerts och även jobbat mycket med akvarell. Men det viktigaste i livet har alltid varit min familj som nu utökats med fem barnbarn, som är mellan 8 och 18 år. De är underbara! Och jag gläder mig åt att de är pyssliga av sig allihopa. Vi har jättekul tillsammans.