Researrangör Hubert Kihl stämmer alltid möte med sina resenärer vid en gate på Arlanda. Som igenkänningstecken bär han en extremt sliten, äkta panamahatt med fastnålade pins från exotiska platser.
Hubert Kihl är uppvuxen i ett Karlskoga som på den tiden dominerades av Bofors, en jätteindustri med 10 000 anställda.
– Bofors var ”den stora patronen”. Jag minns att shahen av Persien kom till Karlskoga för att handla vapen i slutet av 1950-talet. Han landade med helikopter, och alla skolbarn kommenderades ut för att vifta med svenska och persiska flaggor.
Efter studenten i Karlskoga 1966 gjorde Hubert Kihl lumpen vid signalregementet i Boden, en tid han minns med glädje.
– Lumpen var kul, och jag trivdes med gemenskapen. De flesta kom söderifrån, alla hade långt hem och blev kvar på logementet under helgerna.
För 45 år sedan kom han till Uppsala för att studera till språklärare, och blev mycket imponerad av stan:
– Vid Nybron fanns det alltid en massa ungdomar. Uppsala var en storstad i jämförelse med Karlskoga.
Här i Uppsala läste han bland annat spanska, engelska, tyska, fonetik, språkvetenskap och öststatskunskap.
– På den tiden kom man inte in på Lärarhögskolan med en slät examen. Så det var bara att läsa vidare och fortsätta söka in. När jag hade fått ihop nio betyg (180 akademiska poäng) kom jag in.
Under studietiden höll han språkkurser för olika studieförbund – Medborgarskolan, TBV, ABF och NBV – för att dryga ut studiemedlen, och för att kunna resa. Ända sedan ungdomen har resor varit hans stora intresse.
Efter examen arbetade han två år som invandrarlärare på Kursverksamheten. Det var under en period då många flydde från militärdiktaturerna i Sydamerika. En annan stor grupp var kurder och unga iranier vars familjer inte ville skicka ut sina söner i kriget mot Irak.
1978 fick Hubert Kihl en tjänst vid Vilundagymnasiet i Upplands Väsby, där han undervisade i spanska, tyska och engelska.
– Det var inte att tänka på att söka jobb i Uppsala för en nyutexaminerad lärare på den tiden.
Så det blev till att pendla. Han samåkte med en grupp på 20 andra lärare på samma skola. De gjorde upp schema inför varje läsår, och samlades vid dåvarande Wessels i Boländerna innan det bar i väg till jobbet. Men en majdag 1987 kom vändpunkten.
– Jag och en kollega började räkna efter hur många mil vi pendlat och hur många timmar vi tillbringat i bil på motorvägen. Siffrorna var så förskräckande att jag omgående ansökte om tjänstledighet. Min kollega, däremot, pendlar fortfarande.
Han anmälde sig i stället som springvikarie i Uppsala hösten 1987, jobbade in sig i kommunens skolor och fick efter ett år fast tjänst vid Lundellska. Parallellt fortsatte han med språkkurserna, bland annat vid KomVux. Under en period var han tjänstledig från skolan för att arbeta med sitt reseföretag HK Travel AB, som då låg i sin linda.
2011, ett år innan pensionen, sade Hubert Kihl upp sig, i samband med den nya gymnasiereformen.
– Jag har varit med om så många reformer att jag inte ville uppleva en till.
I dag driver Hubert Kihl sitt reseföretag HK Travel AB och arrangerar långresor till fjärran platser i världen på olika teman, till exempel kultur, djur, natur, vin. Han är ibland reseledare, nu närmast på en resa till Kuba i jul. Näst i tur som resmål står Argentina i februari. Annonsera har han aldrig behövt göra. Hemsidan och mun till mun-metoden har än så länge räckt för att fylla platserna.
– Jag har 25 personer som maxgräns per resa. Det är personer som är införstådda med att det inte handlar om ”ligga still-resor”.
Han skräddarsyr och köper upp resorna via nätet; i hans mejlbox droppar ständigt in reseerbjudanden, samarbetsförfrågningar och resetips.
– Men det gäller att läsa det finstilta och inte falla i farstun för ett erbjudande om en tiodagarskryssning i Medelhavet med helpension för till synes 4 000 kronor per person.
Hubert Kihl besökte Kuba första gången 1996 efter att ha fått ett stipendium för att fortbilda sig i spanska. Men i stället för att välja Spanien läste han spanska vid universitetet i Cienfuegos i Kuba, ett land han besökt praktiskt taget vartenda år sedan dess.
– Jag träffar fortfarande folk jag lärde känna i början. Det finns en otrolig värme mellan människor och man hjälper varandra så gott man kan. En del förändringar har skett under åren. I dag får man sälja sina lägenheter och driva business. Men alla familjer, oavsett om de är utbildade läkare eller lärare, måste ha någon i släkten som jobbar inom turismen, så man får dricks. För en läkare/lärare är ett jobb i en hotellbar eftertraktat, för att inte tala om guidejobb.