Han föddes i Syracuse i delstaten New York, USA, där hans pappa var läkare och hans mamma journalist. Farföräldrarna hade ett jordbruk i norra delen av delstaten, och där tillbringade han mycket tid.
– Jag praktiskt taget växte upp på lantgården. Jag älskade korna och hästarna och hundarna och katterna.
Hans lärare i skolan såg att han hade talang för att skriva och uppmuntrade honom. David Doren har ”alltid” skrivit, och som ung fallskärmshoppare skrev han i lokaltidningen om sitt
första hopp. Året var 1944, och han hade ljugit om sin ålder för att få fallskärmshopparutbildning.
– Vad skulle jag göra? Jag ville delta i kriget men det höll på att bli för sent.
När jag frågar varför han ville det svarar han underfundigt att han kan välja att svara på två olika sätt: antingen att han ville vara med och rädda Europa undan nazismen eller att han gillade att bära uniform.
– Du förstår att 1944 bar alla människor omkring mig uniform. Jag var rädd för att kriget skulle ta slut innnan jag fått chansen att vara med.
Samma år tog han som 15-åring värvning i amerikanska armén som fallskärmsjägare och tjänstgjorde sedan i Japan.
– Jag ljög om min ålder, vilket upptäcktes efter ett år.
Innan han skickades hem fick han tjänst som fångvaktare vid en militäranläggning i North Carolina.
– Där satt tyska krigsfångar som alla var glada och tacksamma att ha hamnat på ”rätt sida” Atlanten.
David Doren återkom till det ockuperade Japan som 17-åring som medlem i 11:th airborn division. Där tjänstgjorde han 1946-47.
– Det var ett land i ruiner, och jag minns att folk fortfarande bar traditionella kläder. Jag bodde på ett gammalt vackert trähotell med massor av blommande körsbärsträd runtomkring, och varma källor. Det var ett behagligt liv, säger han och ler när han berättar om goda vänner i armén.
– Inom elitförband finns en speciell sorts vänskap, ett ”band of brothers”.
Tillbaka i USA tog han en bachelor of science vid American University i Washington DC i ämnena journalistik, politik, ekonomi, statskunskap och historia. Efter sin examen började han som allmänreporter på New York Times. Efter flera succéreportage om korruption erbjöds han jobb på konkurrerande New York Herald Tribune men tackade nej.
– Jag ville inte bo i New York utan resa runt som frilans, säger David Doren som efter att ha skaffat sig en Leica började fotografera på allvar; också hans pappa var en duktig fotograf. Han började frilansa som reporter och fotograf, och medarbetade med texter och bilder i bland annat New York Times, Saturday Review och Atlantic. För att kunna finansiera sitt resande arbetade han som sjöman på fartygen på The Great Lakes och på ett militärfartyg.
– Man kunde tjäna väldigt mycket pengar på kort tid.
Till Uppsala kom han första gången 1959 efter en reportageresa i Sovjetunionen. Där träffade han Inga, som han förälskade sig i. Hon hade hjärtfel, så de bosatte sig på Kreta för klimatets skull. Han fortsatte frilansa och skrev boken Winds of Crete, med egna fotoillustrationer. (Boken och alla hans artiklar publicerades under hans fullständiga namn David MacNeil Doren). Efter sex år på Kreta återvände de till Sverige. Hennes tillstånd försämrades och efter en misslyckad hjärtoperation avled hon. David Doren tänkte återvända till USA, men träffade efter några år sin blivande sambo Barbro. Vid det laget hade han gått en mastersutbildning i amerikansk litteratur vid Uppsala universitet och upptäckt en dold sida hos sig själv:
– Jag tyckte om vetenskap. De där åren var en mycket spännande tid, säger David Doren som hade tänkt fortsätta och doktorera. Men 1970 avgick en amerikansk lektor på institutionen abrupt så tjänsten blev David Dorens. Sin Barbro mötte han som lärare när hon som elev läste in några kurser i engelska.
Bergsbestigare har sin egen kronologi; han berättar att han samma år besteg det norska fjället Store Skagestölstind, ett av de många berg han bestigit i sitt liv. Numera blir det fjällvandringar i september varje år med en vän. Han är också förtjust i att leta checkpoints:
– Det är ett bra sätt att upptäcka delar av Uppsala som man inte kände till tidigare, säger David Doren som fortfarande är mycket aktiv - både fysiskt och mentalt. Sedan många år ägnar han sig åt zenmeditation och äter hälsokost och medelhavsmat.
Han har varit demokrat i hela sitt liv och stöder Obama ”av hela sitt hjärta”. Den politiska utvecklingen följer han via bland annat CNN och Time. Födelsedagen firar han på berömda restaurang Noma i Köpenhamn med sin Barbro.
– Det blir många små rätter på menyn. Väldigt små rätter, som myror med blåbär.