Drömyrket blev verklighet

Han tillbringade sina första år långt ute på landsbygden i sydvästra Wales, i Pembrokshire alldeles intill en nationalpark.
– Det var en jättevacker, inspirerande miljö att växa upp i. Mina föräldrar lärde mig att uppskatta naturen.
Nic Kruys modersmål var engelska, fast fram till åttaårsåldern gick han i en walesiskspråkig skola. Från femårsåldern minns han att barnen pratade engelska i smyg på rasterna, men kommer inte ihåg någon direkt kulturell konflikt vad gäller engelskt kontra walesiskt.
– I dag har jag tyvärr glömt walesiskan, och minns bara enstaka ord.
När familjen sedan bosatte sig i England gick han en period på internatskola. När andra terminen i sjuan skulle börja flyttade de till Sverige.
– Även om jag var van vid omställningar var det inte helt utan problem att flytta. Jag kom från den strikta engelska skolan med tydliga regler och skoluniformer till en högstadieskola i en förort till Linköping på 80-talet. Det var en mycket större kulturkrock än engelskan-walesiskan. Men jag hade tur som var engelsktalande. Mina skolkamrater ville gärna pröva sina språkkunskaper, och jag hade lätt att få kompisar.
Nic Kruys hade tidigt i livet tre drömyrken: fotograf, biolog eller arkitekt. I dag kan han säga att han nästan prickade in alla tre. Både foto- och naturintresset är av gammalt datum.
– Jag minns hur jag som barn studerade bilderna i National Geographic och drömde mig bort. Min första kamera var en rysk Zenit med skruvfattning, en småbildskamera som var tung som en tegelsten.
Så efter gymnasiet var det självklart att läsa vidare.
Studieort kan man välja av många skäl. Nic Kruys valde biologlinjen vid Umeå universitet och flyttade in i studentbostadsområdet Ålidhem eftersom han var nyfiken på det exotiska Norrland.
– Umeå hade jag föreställt mig ungefär som Höga kusten, men det visade sig vara lika platt som östgötaslätten.
Nic Kruys disputerade 2001 på betydelsen av döda träd i det brukade skogslandskapet.
– Jag ville forska på något som hade praktisk relevans. På 90-talet fördes ju livliga diskussioner kring naturhänsyn i skogsbruket, säger Nic Kruys, som fortsatte att forska om döda träd vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå. Han trivdes i forskningsmiljön och hade inga problem med anslag. Samtidigt kände han att han inte brann tillräckligt för forskningen.
– Innerst inne ville jag pröva andra sätt att jobba med ekologi och naturvård.
Under åren i Umeå träffade han sin blivande hustru Åsa som är biolog. 2007 fick hon en forskartjänst i Uppsala och familjen flyttade hit i samband med äldsta dotterns födelse.
Under föräldraledigheten funderade Nic Kruys på vad han själv skulle göra, och bestämde sig för att starta eget som naturvårdskonsult och naturfotograf.
– Det gick bra, men efter fyra år kom jag till ett stadium där jag antingen måste anställa medarbetare eller välja att själv bli anställd igen.
I dag är Nic Kruys naturvårdskonsult på Enetjärn Natur AB med kontor i Umeå, Uppsala och Malmö.  Han är ansvarig för det nyetablerade Uppsalakontoret som ska ta form nu under hösten. Från och med november kommer han att chefa över fyra anställda.
– Jag hade en del kontakt med Enetjärn Natur under åren i Umeå. Företaget har bland annat jobbat med Botniabanan som skulle korsa Umeälvsdeltat, och tog då fram en rastplats för flyttfåglar som kompensation för banans miljöpåverkan, säger Nic Kruys, som inte provat på rollen som chef tidigare.
– Det blir en spännande utmaning, säger han, och himlar med ögonen åt sin klyscha.
Förra året gick Nic Kruys en nybörjarkurs i orientering. Kombinationen motion och skogsvistelser tilltalar honom.
– Hustrun orienterar också, och våra döttrar deltar i mini-knat. Orienterare är sociala, trevliga och engagerade människor som gillar att vara i skogen!