På hundars karaktäristiska vis stjäl Sture Lindmarks strävhåriga tax Felix till en början scenen från dagens jubilar, och styr in samtalet på jakt, en av födelsedagsbarnets passioner. Han talar bekymrat om det ökande antalet vildsvin och det minskande antalet rådjur i Östhammarstrakten (han har sommarhus i Sandika).
– Men vildsvinsjakt är inte så där jättekul. Att jaga vildsvin med hund innebär stor fara för hunden, säger han och tittar ömt på Felix, som klarat av hälsningsceremonierna och lagt sig bekvämt till rätta på golvet.
Sture Lindmark jagar hellre rådjur, gärna tillsammans med hustrun, men säger att de lägger ner mer tid på att mata djuren än att jaga dem.
– Förra vintern pulsade vi i meterdjup snö med höbalar och ärter till rådjuren.
Sture Lindmark föddes i värmländska Väse, där föräldrarna hade lantbruk. Föräldrarna flyttade med familj och boskap till Småland i början av 1940-talet. Han fick tidigt hjälpa till hemma; en av arbetsuppgifterna var att dra upp mjölkkrukorna på pallen innan han gick till skolan. Han hade gott läshuvud, och det var självklart för hans pappa – som själv inte fått möjlighet att studera – att sonen skulle läsa vidare. Sture Lindmark blev den första i byn som tog studenten. Han minns att många i det lilla småländska samhället hade svårt att förstå att hans föräldrar ”fick slita och släpa” för att sonen skulle få studera – när han tvärtom borde bidra till försörjningen.
– Senare i livet märkte jag att första generationen studenter från icke-akademiska familjer haft samma upplevelse.
1958 flyttade han till Uppsala för att gå Arméns underofficersskola och plugga. Sture Lindmark läste bland annat historia, och åren 1964–68 studerade han i USA. 1971 disputerade han på en avhandling om utvandringen till Amerika, A study in assimilation.
– På den tiden fanns det stadsdelar i Chicago, som Andersonville, där man fortfarande talade svenska, säger Sture Lindmark som under avhandlingsarbetet lärde känna författaren Vilhelm Moberg, då hedersledamot vid Smålands nation.
USA-åren var dramatiska, med medborgarrättsrörelsen, Vietnamkriget och morden på Robert Kennedy och Martin Luther King.
– Det var intressant att notera att om Palme var ifrågasatt av amerikansk administration så var han desto mer glorifierad av studentrörelsen.
Men i början av 1970-talet ämnade Sture Lindmark det akademiska Uppsala för ett sommarvikariat på Svenska Dagbladet. Han blev kvar i tio år och berättar nästan ömsint om den tiden.
– Jag är väldigt glad över de där åren. Mina jobb i tidningsvärlden har varit roliga, som ledarskribent och som reporter. Jag lärde mig hur samhället fungerade och byggde upp ett stort kontaktnät som jag haft stor nytta av.
Sture Lindmark bevakade till exempel Olof Palme på valturné under tidigt 70-tal. Och med tanke på hans egen bakgrund som bondson fann han det intressant att följa Gunnar Sträng (”i egenskap av tidigare ordförande i Lantarbetareförbundet hade han besökt varenda bondgård i Sverige”).
– Men samhället var annorlunda då. Off the record var ett nyckelord i den tidens journalistik. Vi journalister badade bastu och pratade och skrattade tillsammans med höga politiker. Vad som sades då, var inget man sedan gick hem och skrev om.
I dag är han kritisk till både politiker och näringsliv och akademiker.
– Jag saknar personligheter och profiler, både inom näringsliv och akademi. Vad beträffar politiker så är utbildning och praktisk erfarenhet inte längre en merit. Politiken har blivit ett yrke.
Åren före tiden på SvD arbetade han vid riksdagens utredningstjänst. Efter SvD-åren fortsatte han med journalistiken som chefredaktör för tidningen Köpmannen. Där jobbade han i fem år, och fick fart på tidningen efter att ha engagerat nya skribenter och kolumnister.
Så bytte han jobb igen och blev vice vd för Stockholms handelskammare. Som utrikeschef där gjorde han exportfrämjande resor och bedrev lobbying.
1985–1998 var Sture Lindmark vd för Grossistförbundet Svensk Handel och har under större delen av sin yrkeskarriär tvingats bilpendla nästan dagligen till Stockholm, ”eftersom tågen aldrig varit pålitliga”.
Någon dag i veckan hämtar han barnbarn på förskolan, och tillsammans med sin bror Bengt driver han företaget Isak som ska hjälpa företagare hitta rätt i den politiska världen. Dessutom har han tillsammans med tre söner grundat familjeföretaget Konstbar (www.konstbar.com).
– Vi vill skapa ett ökat intresse för konst och demokratisera konsten. Vi trycker upp tillräckligt många ex för att alla ska ha råd att köpa en tavla. Konst är en trivselfaktor i ett hem!